En blogg om mig, naglar, funderingar men kanske mest om mina små. Mira -09 och Ossian -11, båda födda mitt i den svenska sommaren.
Min tur att vara däckad nu då. Ingen feber visserligen men magen är ur balans.
Och Mira har fortfarande feber. Herregud, det här kan inte vara mänskligt?
Jag önskar mig bara en enda sak nu. Att vi får bli friska. Att vi får lite vardag. Dagis, middagar, promenader, rutiner med Ossian. Bara att alla är pigga och glada.
Mira har med största sannolikhet förkylningsastma. Det blir att inhalera alltså. Får se vad hon tycker om den saken.
Dessutom har hennes feber kommit tillbaka. Nä, men lägg av nu. Jag vill bara att hon ska bli frisk!
Själv är jag helt slut. Två gnälliga barn, varit uppe sedan 05 och inte haft någon möjlighet att vila.
Jag kommer däcka så fort Ossian somnar ikväll. Vilket med min tur lär bli sent, bara för att.
Ja, men jag är lite bitter idag.
Jag kommer verkligen uppskatta att vi är friska sen!
Mira blir hemma även idag. Den förbannade hostan alltså.
När det är som värst, när hon bara hostar och hostar så säger hon "hjälp!". Stackars liten. Och hjälp är precis vad vi behöver.
Idag ringer vi efter läkare och hoppas på just hjälp. Är det krupp? Kan vi få bättre medicin?
Barnen mår bättre. Fast jag vågar inte friskförklara de helt.
Mira har fått sin förfärliga hosta tillbaka. (Det här håller inte. Dags för besök på vårdcentralen. Kanske inhalera medicin hjälper bättre?). Ossian däremot verkar ha piggnat till ordentligt, även om det inte är helt okej.
Nu önskar jag mig bara en sak. En bättre natt!
Mira behöver sova hela natten och Ossian får gärna sova lite han också.
Men nu myser vi. Bara jag och Ossi i soffan. Han är riktigt go, pratar och skrattar.
Jag lyckades skrapa ihop tre timmar sömn i natt. Ossian hade feber och bajsade samt la den värsta spyan i historien.
Men så blev det morgon. Solen gick upp. Två barn utan feber. Den större fortfarande väldigt hostig och snorig. Den mindre fortfarande inte helt okej i magen. Men jag är så glad att febern är borta.
Mira hade feber i fem dagar och nu äntligen börjar hon skratta, busa och prata igen. Om än lite känslig, eftersom hon är uppe och springer på nätterna.
Det finns alltså hopp. Och jag känner mig mycket gladare igen.
Ja, det kunde det.
I natt fick även Ossian feber. Och fyllde blöjan några gånger. Stackars lilla bebis. Natten har bestått av mata, klappa, vagga, krama, mata, klappa...
Jag tror jag fick ihop 3,5 timme osammanhängande sömn. Tur att jag fick sova en stund på morgonen och att det är en planlös dag. Vi får alltså fortsätta sitta i karantän.
Lilla Mira var uppe i natt också såklart. Med tanke på att hon somnade klockan fem igår eftermiddag är jag inte förvånad. Men det var feber även i natt...
Bara vänta på att man själv ska ligga däckad snart då.
Min lilla tjej däckade klockan fem i eftermiddags. När hon sedan fick flytta in i sin säng vid sju tiden hade hon återigen hög feber.
Någon slags magsjuka verkar hon åkt på. Och det gör ont i varenda liten del av mig. Det gör så ont att se henne må dåligt. Finaste finaste lilla tjejen.
Jag är egentligen jättetrött. Jag borde egentligen lägga mig för att sova. Vem vet hur natten kommer bli?
Men jag hör hur Mira hostar i sitt rum. Hostar och hostar. Och jag vet att det betyder att hon kanske spyr. Då vill jag inte sova. Då vill jag vara där.
Åh vad jag ska uppskatta att vi alla är friska efter den här skiten!
Efter tre dagar sjuk hade man ju hoppats på en fjärde frisk dag. Så blev det inte. Istället har Mira blivit sämre. Och nu ligger hon utslagen, nerbäddad på soffan. Stackars liten!
Jag lyckades iallafall ta med Ossian ut en sväng. Det behövde vi, båda två. Han fick sova ostört i vagnen och jag fick lite frisk luft och komma utanför dörren.
Usch, vilken trist start på helgen vi fick.
Den här natten tog priset.
Mira blir inte ett dugg bättre, snarare tvärtom.
I natt var hon uppe vid halv ett. Hostade tills hon spydde, feber, skulle inte sova... Till slut blev hon iallafall tyst och somnade i sin säng. För att sedan stiga upp klockan fem. Ossian vaknade självklart vid båda tillfällen. Och en gång till däremellan.
Igårkväll önskade jag att Mira skulle få sova, så hon fick bli frisk någongång. Jag ska sluta önska mig något.
Det här med att datorn har kraschat börjar på riktigt störa mig nu. Och ja, nu är den stendöd. Svart skärm bara. Den orkar inte ens visa felmeddelande och starta om sig själv längre.
Hur som helst. Det börjar närma sig slutet av månaden. Alltså betala räkningar = dator.
Jag behöver fixa med föräldrapenningen = dator.
Jag vill ta kort på mina barn och inte bara ha de sparande i kameran = dator.
En ny dator vore fint. Typ imorgon.
Jag har inte varit utanför lägenheten sedan i måndags eftermiddag när jag hämtade Mira på dagis.
Jag börjar längta ut nu, kan jag lova.
Mira var uppe två gånger i natt med hög feber. Stackars min lilla älskade tjej. Men nu verkar hon piggare. Fortfarande alvedon i kroppen såklart. Inne på tredje dagen med feber, så visst borde den släppa snart?
Och hon längtar så efter dagis. I morse blev hon så ledsen när hon fick höra att hon inte får gå till dagis idag heller. Antar att det kommer vara lycklig tjej på måndag, efter en vecka hemma.
Den här lilla killen blev i morse 04.51 hela sex månader gammal. Vart tar tiden vägen? Samtidigt känns det ju som att han alltid varit här.
Stor börjar han bli. Inte bara till vikten. Han kan sitta själv korta stunder, han rullar sig åt alla håll och kanter, han älskar hoppgungan. Och överlag är han en glad och väldigt kittlig liten skit.
Han är urusel på att sova men älskar mat. Han tycker inte om att bli lämnad ensam men skrattar gott åt storasysters bus.
Sex månader gränslös kärlek.
Jag älskar dig mer för varje dag, min finaste Ossian.
Det här är inte kul. Och det väntar en likadan dag imorgon.
Mira sjuk och vill bara hänga i famnen. Ossian trött, grinig men får inte en chans att sova eftersom Mira hänger på mig hela tiden.
Febern slog till på eftermiddagen. Hade hoppats att hon skulle få gå till dagis imorgon. Hon har tjatat om det hela dagen.
Nu har lillebror somnat så vi kan kramas lite. Mira har legat under filten och tittat på film, men det är jobbigt att inte kunna finnas nära när hon är sjuk.
En lite lite bättre natt, men fortfarande inte okej. Vad ska jag göra för att få bebisen att sova? Den senaste veckan har jag varit uppe 4-5 gånger med honom, varje natt.
Mira startade morgonen med att fylla blöjan tre gånger på rad. Så trots att hon är pigg, glad och tjatar om dagis, så får hon stanna hemma idag.
Man vet aldrig om det är någon magsjukebacill. Dessutom kan det ju omöjligt vara kul att vara på dagis om man ständigt fyller blöjan. Varesig för Mira eller personal.
Nä, hemma med båda busungar idag!
Hej måndag och ny vecka!
Helgen gick alldeles för fort. Jag hade gärna haft helg ett tag till.
Startar veckan med alldeles för lite sömn, en dos ångest och väldigt mycket tankar. På riktigt, när ska det sluta göra ont?
Ska försöka sysselsätta mig idag så jag slipper analysera så mycket. Borde vara färdig med det vid det här laget.
Koncentrerar mig istället på allt som är fint. Som mina barn, snön och att det är systersonens 9onde födelsedag idag. Vart tar tiden vägen?!
Igår storhandling och diverse andra ärenden.
Idag pulka, montera ståbräda och byte till sittdel på Ossians vagn. Ja, han ska såklart ligga i den, men ändå.
Och apropå ståbrädan. Den är provkörd inne och Mira verkar älska den. Blir det räddningen för min rygg?
Ikväll är det jag och Ossi. Han har blivit så himla mysig på kvällarna. Nöjd, glad och bara sådär go. Två kvällar på rad har han lekt tittut med sig själv. Och skrattar så gott varje gång.
Pang sa det, sen fick jag världens smärta i nacke och axel. Det gör så ont att jag samtidigt fick blixthuvudvärk.
Samma axel som alltid bråkar med mig, vänster. Samma axel som jag röntgat utan att de hittat något. Men något är fel där, det kan jag lova.
Att smärtan kom idag kan bero på att jag har fått bära på en grinig bebis i 9 kilosklassen, i stort sett hela dagen. Eller hålla i honom när han hoppar med benen. AJ!
Nu har jag tagit alvedon. Och hoppas på att kunna ligga en stund med vetekudden. Bara Ossian bestämmer sig för att sova snart.
Ledig fredag. Ja, Mira är ledig och hemma med oss hela dagen alltså. Oerhört mysigt, men just idag känner jag mig väldigt otillräcklig. Två små barn som kräver mycket av deras väldigt trötta mamma som dessutom bara har två armar.
Mira är pigg, glad och vill leka.
Ossian är trött, ledsen och missnöjd. Svårt att göra båda nöjda alltså. Ossi har dessutom väldiga problem med att sova när storasyster är hemma. Om han väl har somnat, så är det någon där direkt och pratar, ropar eller så skriker hon bara. För om hon skriker så vaknar lillebror, det vet hon ju. Och det är ju inte alls kul när han sover.
Har verkligen saknat min lilla Mira idag. Oftast går dagarna så fort att det känns som jag nyss lämnat henne på dagis, när det är dags att hämta.
Men idag har det varit tomt och tyst hemma utan henne.
Så trots att det tog en halv timme att gå de få metrarna hem, så är jag glad att ha henne här nu!
Om en stund blir jag däremot ensam igen. Alldeles ensam. Jag tror jag ska passa på att dammsuga. Eller duscha.
Det går lite lite bättre med flaskan. Det är inte samma hat längre. Och han försöker faktiskt suga lite på den. Typ 20-30 ml får han i sig. Och det är iallafall ett steg i rätt riktning.
Gröten älskar han ju. Nu ska jag bara bli bättre på att ge honom annan mat också. Men det tror jag faktiskt inte är nog problem. Flaskan är nog den vi kommer få kämpa med ett tag...
Världens bästa tjej fick sig ett bad under kvällen. Hon älskar det.
Under några ouppmärksamma minuter, då jag fick ställa mig i hallen för att överhuvudtaget kunna höra vad min far sa i andra änden av telefon, så lyckades damen i fråga skapa en mindre sjö i halva badrummet. Yes!
Efteråt var hon nöjd och kröp upp i soffan under filten och tjatade om Pettsson & Findus. Vid tio i sju bad hon istället om välling och att få sova.
Men nu hör jag henne sjunga ifrån sitt rum.
Goa, tokiga lilla Du.
Ossian som varit ledsen några dagar i rad är äntligen sig själv igen.
Jag passar på att städa bort lite ilska. Alla dessa urbota dumma människor alltså! Jag skulle behöva en boxningssäck, helt klart.
Somnade med världens huvudvärk igår kväll. Sådär ont i huvudet brukar jag faktiskt aldrig ha. Inte ens alvedonen hjälpte.
Men nu är det en ny dag. Huvudet (och ryggen) känns lite bättre.
Dessutom är jag tacksam för allt jag har. För alla fina människor som peppar mig. Vissa på håll och andra ger sig ut i halkan bara för att ge mig en kram.
Finaste barnen i världen. Vad skulle jag göra utan er? Meningen med mitt liv är att vara mamma till er.
Villkorslös, evig kärlek. Jag älskar er så.
Det kändes inte så kul att behöva vakna 05.24 i morse. Speciellt inte med tanke på huvudvärken och ryggont.
Min rygg har verkligen tagit stryk av att bära runt på två barn. Det här med att bo två trappor upp utan hiss, med två små barn är högst olämpligt. Dessutom har vi ju vagnsförrådet en trappa ner. Så när vi kommer hem efter att hämtat på dagis på eftermiddagen, har vi tre trappor upp.
Situationen som blir då; jag springer upp och lämnar lillebror medan Mira ligger kvar på golvet i källaren och gnäller. Hon har fått för sig att hon inte kan gå själv.
Jag får springa ner, hämta Mira och bära även henne tre trappor upp.
En hiss. Bottenvåning. Eller en ny rygg önskar jag mig mest av allt just nu.
Igår tog jag mod till mig och satte saxen i Miras hår. Första gången i hennes liv som hon blir klippt.
Och bra blev det!
Satte henne i en barnstol framför pippi och så fick hon en skål med lite godis som muta. Men hon som hatar att borsta håret satt helt still och sa ingenting. Duktig tjej!
I morse hade håret torkat, såg riktigt bra ut och gick att borsta betydligt lättare än innan.
Vilken seg dag!
Inte ett skit vettigt har jag gjort. Legat på soffan, tittar på skidor, pussat på barn, spelat wordfeud, busat med barn, spelat angry birds...
Väldigt skönt faktiskt. Ibland behövs såna meningslösa dagar. Ovanligt för att vara jag. Jag är en rastlös själ som blir knäpp av att bara sitta.
Men imorgon är det måndag igen. Då väntar vardag, rutiner och ännu mer träning av mat och flaska med Ossian. Som för övrigt, h a t a r flaskan. Så mycket att han gallskriker flera minuter efter försöket.
Puh. Detta kan bli svårare än väntat.
Vi har en riktigt lugn start på denna fredag den 13e. Mira tog sovmorgon så jag och den lille hann med en powernap innan hon kom upp. Väldigt skönt!
Planen är att ha en slapp mysig dag. För det är precis så fredagarna är. Vi startar med en lugn morgon, utan stress och måsten. Fortsätter dagen med lek och gos.
Sen avslutar jag med lite egentid och popcorn på soffan ikväll.
Hoppas ni klarar er utan otur idag!
