Mira blir hemma även idag. Den förbannade hostan alltså.
När det är som värst, när hon bara hostar och hostar så säger hon "hjälp!". Stackars liten. Och hjälp är precis vad vi behöver.
Idag ringer vi efter läkare och hoppas på just hjälp. Är det krupp? Kan vi få bättre medicin?
måndag 30 januari 2012
Men ta slut!
söndag 29 januari 2012
En liten önskan.
Barnen mår bättre. Fast jag vågar inte friskförklara de helt.
Mira har fått sin förfärliga hosta tillbaka. (Det här håller inte. Dags för besök på vårdcentralen. Kanske inhalera medicin hjälper bättre?). Ossian däremot verkar ha piggnat till ordentligt, även om det inte är helt okej.
Nu önskar jag mig bara en sak. En bättre natt!
Mira behöver sova hela natten och Ossian får gärna sova lite han också.
Men nu myser vi. Bara jag och Ossi i soffan. Han är riktigt go, pratar och skrattar.
En bättre dag.
Jag lyckades skrapa ihop tre timmar sömn i natt. Ossian hade feber och bajsade samt la den värsta spyan i historien.
Men så blev det morgon. Solen gick upp. Två barn utan feber. Den större fortfarande väldigt hostig och snorig. Den mindre fortfarande inte helt okej i magen. Men jag är så glad att febern är borta.
Mira hade feber i fem dagar och nu äntligen börjar hon skratta, busa och prata igen. Om än lite känslig, eftersom hon är uppe och springer på nätterna.
Det finns alltså hopp. Och jag känner mig mycket gladare igen.
lördag 28 januari 2012
Kan det bli värre?
Ja, det kunde det.
I natt fick även Ossian feber. Och fyllde blöjan några gånger. Stackars lilla bebis. Natten har bestått av mata, klappa, vagga, krama, mata, klappa...
Jag tror jag fick ihop 3,5 timme osammanhängande sömn. Tur att jag fick sova en stund på morgonen och att det är en planlös dag. Vi får alltså fortsätta sitta i karantän.
Lilla Mira var uppe i natt också såklart. Med tanke på att hon somnade klockan fem igår eftermiddag är jag inte förvånad. Men det var feber även i natt...
Bara vänta på att man själv ska ligga däckad snart då.
fredag 27 januari 2012
Kan inte slappna av.
Min lilla tjej däckade klockan fem i eftermiddags. När hon sedan fick flytta in i sin säng vid sju tiden hade hon återigen hög feber.
Någon slags magsjuka verkar hon åkt på. Och det gör ont i varenda liten del av mig. Det gör så ont att se henne må dåligt. Finaste finaste lilla tjejen.
Jag är egentligen jättetrött. Jag borde egentligen lägga mig för att sova. Vem vet hur natten kommer bli?
Men jag hör hur Mira hostar i sitt rum. Hostar och hostar. Och jag vet att det betyder att hon kanske spyr. Då vill jag inte sova. Då vill jag vara där.
Åh vad jag ska uppskatta att vi alla är friska efter den här skiten!
Instängt.
Efter tre dagar sjuk hade man ju hoppats på en fjärde frisk dag. Så blev det inte. Istället har Mira blivit sämre. Och nu ligger hon utslagen, nerbäddad på soffan. Stackars liten!
Jag lyckades iallafall ta med Ossian ut en sväng. Det behövde vi, båda två. Han fick sova ostört i vagnen och jag fick lite frisk luft och komma utanför dörren.
Usch, vilken trist start på helgen vi fick.
Vilken natt!
Den här natten tog priset.
Mira blir inte ett dugg bättre, snarare tvärtom.
I natt var hon uppe vid halv ett. Hostade tills hon spydde, feber, skulle inte sova... Till slut blev hon iallafall tyst och somnade i sin säng. För att sedan stiga upp klockan fem. Ossian vaknade självklart vid båda tillfällen. Och en gång till däremellan.
Igårkväll önskade jag att Mira skulle få sova, så hon fick bli frisk någongång. Jag ska sluta önska mig något.