Fredag.

Vi är såklart lediga idag. Och eftersom den här helgen skulle ha inneburit jobb, så är jag lite extra tacksam till de tre dagar ledigt vi har nu.
Ja, innan det är dagis och stenhårt jobbsök.

Just nu sover den minsta medan jag och Mira sitter i köket och målar.
Och apropå måla så ska jag nog måla naglar ikväll. Om jag orkar dvs. Ossian har vaknat rysligt tidigt de senaste dagarna och jag har sovit lite dåligt. Så jag ser faktiskt fram emot att få ligga på soffan en stund också.

Ett tips.

En av mina allra bästa vänner har, liksom jag, ett brinnande intresse. Fast hans intresse är långt ifrån naglar och nagellack. Han är också, liksom jag, nybörjare på hobbynivå. Men ändå riktigt duktig på det han gör.
Så kolla in hans hemsida; thomasmanssonfoto.com

En ovanlig torsdag.

Vi fick börja den här veckan med lite sjukstuga, så idag är första dagen som barnen är på dagis. Och imorgon är de lediga igen.
Men nåja. Jag är tillbaka framför datorn, jobbsök och skriver ansökningar. Ovant, trots att det inte alls var länge sen. Men det här med att lämna på dagis, gå hem och sedan gå och hämta igen. Det har jag typ glömt bort hur man gör? Ja, jag kommer väl in i det också.
Idag gäller det bara att vara så effektiv som jag bara kan. Några få timmar på mig att få så mycket som möjligt gjort. Men jag känner mig positiv, stark och glad. Det fanns ju en mening med detta också, så nu hoppas jag innerligt att jag kommer hitta någonting som passar mig. På riktigt.

Utan att gå in på detaljer.

Imorgon är det nya tag som gäller. Barnen går tillbaka till sina tider, jag återupptar jobbsökandet.
Men, det känns bra! Det känns faktiskt helt okej och det var helt enkelt inte meningen att jag skulle bli kvar där. Även om jag verkligen gillade det till en början. Men det funkade inte och nu är det nya tag.

Men jag är inte ledsen över det. Jag känner mig faktiskt glad, positiv och är redo för nya utmaningar! Håll bara tummarna för att jag inte behöver gå hemma så länge. Det orkar jag inte.

Vad jag skulle behöva nu.

Klä upp mig, kleta på eyeliner, dricka vin, dansa och skratta med fina människor. Glömma bort vardagen, få vara bara Sofie, få somna på kvällen med ett leende och vara nöjd.

Det har varit en tung helg. Och jag önskar mig inget annat än lite glädje nu.

All kärlek i ett litet rum.

"Mamma, kan du klappa på mig?"
Så kryper jag ner i den lilla vita sängen bredvid min stora lilla tjej. Ansikte mot ansikte, vi blundar och jag klappar henne på ryggen. Hon tar sin lilla hand och försiktigt stryker bort mitt hår ifrån ansiktet. Sen klappar hon lite på min arm innan hon kryper ihop som en liten boll och somnar.
Jag ligger kvar bredvid, tittar på denna vackra lilla människa. Hon är min. Jag är mamma till den här fantastiska lilla tjejen. Kommer jag någonsin förstå det?
Men det finns ingenstans, ingenstans i hela världen som jag hellre vill vara på än just där, just då. Och det är just där, i den lilla sängen, bredvid flickan i mitt liv som mitt hjärta exploderar av kärlek.

Men vad i!

I tisdagskväll på jobbet började jag hosta. Igår hostade jag lite.
Idag vaknar jag upp med ont i halsen, snorig och huvudvärk. Känner mig slö och seg i kroppen, och tidigt i morse hade jag en lite förhöjd temp. Men jag vågar inte titta igen, alla värktabletter är slut hemma. Dessutom är det rysligt opassande att vara sjuk lagom till helgen. Och lagom till jobb. Och igen. Var ju nyss hängig.

Får försöka vila och ta det lite lugnt idag. Så gott det går med två små hemma.