All kärlek i ett litet rum.

"Mamma, kan du klappa på mig?"
Så kryper jag ner i den lilla vita sängen bredvid min stora lilla tjej. Ansikte mot ansikte, vi blundar och jag klappar henne på ryggen. Hon tar sin lilla hand och försiktigt stryker bort mitt hår ifrån ansiktet. Sen klappar hon lite på min arm innan hon kryper ihop som en liten boll och somnar.
Jag ligger kvar bredvid, tittar på denna vackra lilla människa. Hon är min. Jag är mamma till den här fantastiska lilla tjejen. Kommer jag någonsin förstå det?
Men det finns ingenstans, ingenstans i hela världen som jag hellre vill vara på än just där, just då. Och det är just där, i den lilla sängen, bredvid flickan i mitt liv som mitt hjärta exploderar av kärlek.