Älska solen.

Solsken. Vinterjackan och tjocka stövlarna lagda på hyllan. Kanske lite optimistiskt, men skit samma.
Jag är bara så himla glad när jag trippar med mina lätta skor på asfalten.
Love it!

Lekparken.

Det bästa botemedlet som finns när man är på dåligt humör - solen!
Jag tog med barnen, Ossian fick sova i vagnen och så gick vi ut. Där ute hittade vi en kompis i lekparken, så vi blev kvar i 1,5 timme. Trots solen, så blev jag ganska kall. Det blåste ju!

Men nu är vi inne. Pigga, varma och glada. Nu väntar god fredagsmiddag och ikväll ska jag mysa på soffan!

Suck.

Nä men okej. Solen skiner utanför, det är ännu en dag med vårväder.
Men jag är bara så himla irriterad på att de här rutinerna jag försöker skapa går åt helvete hela tiden. Jag försöker göra allt jag kan för att lillen ska sova ungefär samtidigt varje dag. Han gör precis tvärtom. Jag gör allt jag kan för att kunna sluta amma, men han vägrar.

Jag blir bara mer och mer ledsen och deprimerad. Jag mår inte bra av detta och behöver ha tillbaka mig själv nu. Nu! Det är som sagt snart vår, och jag vill kunna njuta av den. Inte bli tokig av att allt jag gör inte leder någonstans.

Tur är uppenbarligen ingenting som existerar i mitt liv.
Ja, jag är lite bitter idag.

Ledigt.

Vart tog den här veckan vägen? Redan ledig fredag igen. Mira har beklagat sig lite över att hon inte ska till dagis, men vi får se till att roa henne hemma.

Vädret ser ut att bjuda på sol, så då går vi nog ut en sväng! I lekparken här utanför är det fortfarande mycket is kvar, men det kanske finns någon på områden där det har smält lite mer.

Att gå själv.

Det är mycket bråk om det mesta nu för tiden. Att ta oss till och från dagis brukar ta en evighet.
Idag gick Mira hela vägen, utan minsta bråk. Dessutom små sprang hon före mig så jag fick gå snabbt med barnvagnen för att hinna med.

Och det lilla, det gör den här mamman så himla glad att fröken fick mycket beröm och en kaka när vi kom hem.

Godmorgon i ottan!

Ossian har börjat vakna klockan fem. Underbart. Speciellt när jag är uppe med honom typ tre gånger på natten också.
Idag kom dessutom Mira upp runt halv sex. Arg, ledsen och grinig. Uppenbarligen vaknat på helt fel sida. Och det enda jag kände var att jag ville sjunka genom jorden. Ibland orkar man bara inte. Idag är en sån dag. 7 månader av otroligt dålig sömn börjar kännas. Jag skulle offra min arm för att få sova en hel natt. 8-9 timmar i sträck. I dagsläget snittar jag 4-5 timmar osammanhängande.

Nåväl. Hoppas på lite solsken idag också, så ska jag väl orka med även den här dagen.

Fotboll.

Fotboll alltså. Mycket sport kan jag titta på och t.o.m tycka att det är kul. Men fotboll... Finns det något annat som är så urbota tråkigt?
90 minuter. Med lite tur kanske ett lag gör ett mål. I 87e minuten. Nio man av elva står still och tittar på bollen. De slänger sig hej vilt om någon petar på dem, för att tigga till sig en straff. Det är nämligen enda chansen till att göra några mål.
Sååå himla segt! Det händer ju inget. Jag vill action, spänning, nerver på utsidan, hjärtat som slår fort.. Det här är ju så trist att man somnar sittande.