Hej och hejdå.

Jag har en micropaus hemma. Man kan ju knappt tro att jag är arbetslös. Eller ja, det är jag ju faktiskt inte. Men jag saknar ju fast anställning.
Hur som helst, sen jag tillfrisknade från döden (över 40graders feber) för någon vecka sedan så har jag inte gjort annat än att jobba, plocka hemma, övningsköra, jobba, träffa vänner, vara med barnen och jobba lite till. Det är med andra ord inte ett dugg synd om mig.
Och varje dag är jag så enormt tacksam för att jag har två arbeten som jag trivs med. Det har liksom aldrig hänt tidigare i mitt liv.

Nu ska jag dessutom ta tag i träning och har för första gånget i mitt liv blivit medlem på ett gym. Jag kan knappt själv tro att det är sant, men hej beach 2013 - nu kommer jag!
Och så har jag helt tappat suget för den här supertrista bloggen. Som ni säkert förstått. Jag läser knappt bloggar längre, jag är urusel på att kommentera och jag skriver knappt alls. Kanske vaknar lusten till liv någongång igen, annars kommer nog den här bloggen gå i graven ganska snart.

Saknaden.

Känner mig lite tom. Saknaden av någonting som jag egentligen inte vet vad det är. Eller jo, det vet jag. Jag vet bara inte vart jag ska finna det. Vart jag ska börja leta?
Svammel och ni fattar ingenting. Men det här tar upp mycket av min tid. Alla dessa svåra val man måste göra i livet. Jag står bara och trampar och vet inte åt vilket håll jag ska gå. Och vid det här laget börjar det bli riktigt frustrerande. Jag vill bara gå vidare. Bestämma mig.

Om att vara nöjd.

Tänk att livet kan vara lite små kaotiskt. Galet på gång, springer från det ena stället till andra. Sliter mitt hår när båda barnen bara skriker.
Ändå är jag så nöjd. För ett år sedan var jag allt annat än nöjd. Mådde inte speciellt bra och längta tills idag. Tills jag faktiskt var nöjd med livet och glad i själen. Det kan ju låta klyshigt, men jag trivs så himla bra med allting.

Fredag idag. Det brukar innebära ledigt för mig och barnen, men jag ska faktiskt jobba ikväll. Och jag är inte det minsta ledsen över det. Det känns faktiskt lite skönt. Jag älskar ju mina barn, men ibland är vardagen så himla inkörd och man orkar helt enkelt inte med samma bråk vareviga dag.
I helgen väntar dock ledigt efter en veckas jobb. Och jag ska träffa världens bästa imorgonkväll. Det ser jag fram emot!