Stora problem när man är sjuk.

Man fryser ihjäl men det finns ingenting i närheten att ha på sig. Man ligger hellre kvar än att resa på sig.

Man blir kissnödig och testar exakt hur stor blåsa man har. För man vill inte resa på sig.

Man blir hungrig. Men ingen mat finns inom räckhåll.

Man har 38,6 graders feber och om två magiska timmar ska man vara frisk för att hämta två huliganer på dagis.

Men suck!

Det var en helt vanlig dag igår. Jag hade tvättstugan, fixade hemma, hämtade barn, lagade mat osv. Inget konstigt.
På kvällen var jag trött och låg på soffan när jag från ingenstans fick världens spränghuvudvärk. En stund senare fick jag ont i kroppen och började känna mig febrig. Så jag tog en alvedon och gick och la mig.

Hela natten har jag haft ont i huvudet och kroppen. Och jag skojar inte, jag har aldrig haft så ont i huvudet!
I morse vaknade jag och var helt död. Vinglade upp och tog en temp, 38,4. Suck! Jag hann vara frisk några dagar bara från den förbannade förkylningen. Nu har jag bäddat ner mig på soffan och här tänker jag ligga resten av dagen. Tempen visar 37,9 trots alvedon i kroppen. Och det är mycket när jag vanligtvis ligger runt 36,5.

Naglar, naglar, naglar.

Gjorde att tappert försök att piffa upp bloggen lite. Det gick inte vidare bra, så jag gav upp.

Idag fick jag mina efterlängtade penslar. Lite mer saker ska jag införskaffa sen jag ägna hela kvällarna åt nail art. Det som jag så länge länge drömt om. Pengar till någon utbildning finns inte. Men kanske att jag en vacker dag kommer få jobba med det här som jag brinner för.
Inspirationen är stooor nu. Och jag bara längtar längtar längtar tills jag kan sätta igång!
Med andra ord lär det var mycket naglar på bloggen framöver. Så ni vet. Och finns det någon där ute som vågar lämna sina händer i mina, så vill jag mer än gärna skapa något vackert även på er!

Om att gå vidare.

Now and then I think of all the times you screwed me over
But had me believing it was always something that I'd done

Världens längsta och jobbigaste samtal. Men kanske att vi kan gå vidare nu. Kanske att vi kan lägga det här bakom oss. Vi behöver det. Mer än någonting annat nu.
En annan tid börjar nu. Ett annat liv börjar nu. Låt oss göra det bästa utav det.

Tjejdag.

Det här kallar jag vardagslyx och kvalitetstid.
Mira hade en tid bokad på bvc för 3års kontroll i morse. Lillebror blev skickad till dagis. Lika bra att han får vara där nu det är precis i början.Mira var super duktig på kontrollen, klarade av allt fint och imponerade med att hoppa på ett ben och kunna bokstäver. 95,5 cm lång och 14 kg. Alldeles lagom.

Efter bvc tog vi en sväng på stan. Bara hon och jag. En fika, en leksak och lite kläder blev det. Mycket glada och nöjda tjejer satte sig sedan på bussen hem (jättekul att åka buss när man är tre år).
Ikväll väntar ännu mer skoj. Vi såg skyltar om att cirkusen är i stan, så jag ringde morfarn och frågade om han ville gå med mig och Mira. Det ville han! Åh, vilken härligt mysig dag detta blev! Det är så himla kul att vara bara med Mira. Lyssna på alla hennes roliga kommentarer och funderingar. Och kunna ge henne all uppmärksamhet.

Det var bara på låtsas.

 

För allt som var på riktigt känns på låtsas nu.

Hur många gånger kan man bli besviken? Hur många gånger ska jag behöva känna att allt bara var på låtsas?
Allt det här skrämmer mig. Jag känner inte dig längre. Jag har förmodligen aldrig känt dig. Och jag gillar inte de här sidorna du visar upp.

Stora tjejen.

Nappen har ju Mira varit utan ett tag nu. Hon klarar det jättebra, frågar inte ens efter den. Men framför allt - i helgen har hon sovit hela natten utan blöja. Utan en enda olycka. Nu tänker jag inte ta ut någon seger i förskott, jag tror nog att jag kommer stå och byta lakan mitt i natten, men hon är så himla duktig. Och hon känns så himla stor!