Fotboll.

Fotboll alltså. Mycket sport kan jag titta på och t.o.m tycka att det är kul. Men fotboll... Finns det något annat som är så urbota tråkigt?
90 minuter. Med lite tur kanske ett lag gör ett mål. I 87e minuten. Nio man av elva står still och tittar på bollen. De slänger sig hej vilt om någon petar på dem, för att tigga till sig en straff. Det är nämligen enda chansen till att göra några mål.
Sååå himla segt! Det händer ju inget. Jag vill action, spänning, nerver på utsidan, hjärtat som slår fort.. Det här är ju så trist att man somnar sittande.

Glädje.

Det var så varmt, så skönt ute idag! Tunna jackan på och sen tog jag och mamma en långpromenad med Ossian i vagnen. Till slut åkte jackan av. Och vi verkligen njöt av den underbara solen.

När vi sen gick den lilla biten för att hämta bästa Mira på dagis så fick Ossi premiär sitta upp i vagnen! Förvånad, men han verkade gilla det. Vad stor han blivit!

Skottdagen.

Solen skiner där ute. Termometern visar över 10+. Jag och Ossi väntar besök av min mamma idag.
Promenaden i morse blev inställd tyvärr, men nu är jag riktigt sugen på att ge mig ut.

Sunny.

Solen och plusgraderna vågade sig fram, så det blev en promenad innan vi hämtar Mira på dagis.
Härligt!

Det är bara februari än.

Den där vårkänslan är väldigt långt borta idag om man tittar ut. Vädret har samma humörsvängningar som min 2,5 åriga trotsiga dotter.
Sket i promenaden idag för jag blev så sur på snön. Men så var jag trött också, så efter att ha lämnat Mira på dagis gick jag och Ossi hem och sov en stund.

Men nu börjar jag bli rastlös. Vi har redan lekt massor, jag har tvättat och plockat lite. Vad ska vi nu hitta på?

Försmak på våren.

Nästan två timmar lång promenad och en rejäl försmak på våren.
Musik i öronen, sol i ansiktet och i hjärtat. Rensade huvudet lite och sög in den fantastiska luften.
Jag älskar det. Jag kan inte säga det tillräckligt. Solen är min nyförälskelse varje gång det närmar sig vår. Livet blir så mycket lättare. Ingenting känns längre svårt.

Det har varit en tung tung vinter. Det var många år sedan jag mådde så dåligt, och nu är jag bara så himla glad för att den är över och jag kan lämna det bakom mig.

Som jag lovat.

Okej. Ni får se håret då. Eftersom jag lovat. Tanken var att det skulle bli lite mer rött, men men.

Idag väntar dagis och en långpromenad.

Färg.

Dagens projekt - slänga i lite ny färg i mitt hår.
Jag tillhör egentligen den lilla skara som faktiskt gillar min egen hårfärg. Och mina lockar. Men jag behöver verkligen en förändring nu. Något nytt liksom.
Det återstår att se om det blir bra eller ej. Jag bjuder såklart på en bild sen. Tills dess får ni titta på hur det ser ut nu, helt naturligt.

Paus.

Någonting hände, en mörk, trist oktobermorgon. Någonting gav hela världen ett nytt ljus. Någonting förändrade allt. Allt som var, allt som är. Någonting drog undan mattan för mig.

Och sedan dess, sedan den där hemska morgonen, så har livet stått på standby. Allting är pausat. Allting som man hade tänkt att göra, allt som drömde om, allting som man kämpade för. Allting lades på hyllan.
All energi, all ork, alla tankar ängnades istället åt det här.
Livet på paus. Och någonstans i den bubblan försöker jag bara hålla mig över ytan. Försöker hitta glädjen och lyckan igen. Försöker hitta en väg att gå. Rätt ben att stå på. Månader har gått, men jag är fortfarande så förvirrad, så splittrad.

Det var inte såhär livet skulle bli. Men det blir aldrig som man tänkt sig, förstår jag. En kris, en jobbig period. För hur det än blir så kommer det bli bra. Det vet jag ju. Men det är jobbigt att vara här, mitt i allt. Jag vill bara komma till slutet. Men det går inte att skynda. Jag har redan försökt. Då fick jag istället börja om från början.
Men snart kommer våren, sommaren. Och då ska allt bli bra. Jag vägrar att förknippa den allra bästa tiden på året med något dåligt. Det finns inte i min värld. En vacker dag kommer jag hitta lyckan igen.

Hej fredag!

Fredagar är utan tvekan bästa dagen på veckan. Stämningen, helgen som stundar, allt mys med barnen, min egentid på soffan... Bara underbart!

Idag är en bra dag. Jag känner mig glad. Solen skiner och det gör ju allt.
Mira har precis lagt sig, men vi har hunnit måla, rita, läsa böcker, pärla halsband och titta på Karlsson på taket på youtube.
I eftermiddag väntar affären. Men innan dess ska vi klä på oss. Vi har gått i pyamas/mjukisar hela förmiddagen. Slappt, och jätteskönt!

Det går fort framåt.

Ossian kan förflytta sig i gåstolen. Han kan åla baklänges. Och häromdagen upptäcktes en liten tand i underkäken.
Idag åt han en hel portion barnmat, äntligen!
Vad stor han börjar bli, min lilla bebis! På lördag blir han dessutom 7 månader.

Prinsessan.

All denna uppståndelse. Och det enda jag stör mig på är att varenda en stavar fel. Princessa. Va? Skriver ni princ också?
Kommer förmodligen störa ihjäl mig på det resten av dagen. Jag är allergisk mot stavfel.

Promenad.

Blev lagom deprimerad i morse när jag såg att det vräkte ner snö/regn. Men när vi skulle till dagis så gav det med sig. Istället kom solen fram!
Mira gick till dagis utan det minsta bråk. Och direkt därefter tog jag en härlig promenad.
Nu längtar jag ännu mer till våren.

Lyckan.

Jag vill bara må bra. I själen, i hjärtat. Jag vill bara vara glad. Jag vill bara få vara lycklig.

Jag vill att det ska vara lätt. Inte svårt och komplicerat. Jag vill gå genom livet med ett leende på läpparna.
Jag har så mycket att vara glad för. Jag har så mycket jag älskar och är så tacksam för. Jag har så mycket att se fram emot. Så mycket jag vill ta vara på. Jag har så mycket som är vackert och fint i mitt liv.

Men trots det är jag inte lycklig. Trots det har jag ont i hjärtat. Och känner mig så otroligt splittrad.
Men jag vill inte att det ska påverka mig så himla mycket. Jag måste uppskatta allt det som är bra. Jag måste leva i nuet och njuta av det. Den här tiden kommer aldrig tillbaka.

Rainy day.

Lilla Mira lämnad på dagis. Och jag hade tänkt ta en promenad. Men isgatan utanför och regnet gjorde att jag tappade suget.
Istället landade jag i soffan. Bara sitter här. Väldigt skönt! Och längtar efter våren. Men det känns som den är ganska nära nu iallafall. Igår var det solsken, bar asfalt och snö som smälte till stora vattenpölar. Underbart!

Lovely Foo Fighters.

De gånger som jag mår dåligt. De gånger jag känner att jag behöver någon som peppar, någon som bara finns där. Någon som säger allt de där som jag önskar att jag kunde säga.
De gånger sätter jag på Foo Fighters. På högsta volym. Och inser ännu en gång att de säger precis allt som jag vill säga. Jag vill också skrika ut vartenda ord. Jag vill också kunna säga allt sådär bra, sådär exact.
Men jag är dålig på att prata. Jag är bättre på att skriva. Och gråta såklart. Fast bara i smyg.

En vacker dag ska jag gifta mig med Dave. Och jag ska hänga med på hans konserter och sen ska vi ligga vakna hela natten och prata om livet.

Just another ordinary day.

Lillebrorn har äntligen somnat i min famn. Mira lämnad på dagis i morse, utan problem att ta oss dit.
Min hals värker. Har jag svalt ett rivjärn? Är så slut i kroppen.

You´re the pretender.

What if I say I'm not like the others?
What if I say I'm not just another one of your plays?
You're the pretender
What if I say I will never surrender?

In time or so I'm told
I'm just another soul for sale... oh, well
The page is out of print
We are not permanent
We're temporary, temporary
Same old story

Ny vecka, nya tag.

Ja, det var ju en utmaning att gå till dagis med barnvagn idag. Slasket har frusit till is och den korta vägen till dagis liknade mer en isig puckelpistbacke än något annat.
Fram kom vi iallafall och jag är glad för att Mira var duktig och gick snällt hela vägen. Ståbräda i det här hade aldrig gått.

Ny vecka och nu är det rutiner som gäller igen! Jag har sån ångest över att det ännu inte funkar helt med mat och sovtider. Ossian föddes tyvärr in i ett kaos och det har varit så mycket annat.
Nu ligger all fokus på honom. Det här kommer bli bra!

Slut.

Känner mig så slut i kroppen. Halsen och huvudet värker. Skulle gärna bara ligga på soffan idag. Men har faktiskt lyckats städa lite.
Och bråkat lite med min son som tydligen tror att han inte behöver sova alls. Han har sovit en kvart kanske, sen klockan sju i morse. Jag fattar inte! Varje gång det blir helg så försvinner alla rutiner.

Nåväl. Snart är det kväll. Då ska den här trötta mamman unna sig en skål popcorn.

Heartbroken.

Önskar så att jag kunde skicka över lite hjärtesorg på de som förtjänar det.
För det kan inte vara meningen att det är jag som ska få lida för det här.

We love fridays.

En knepig natt, men nu är fredagen här. Och vi älskar ju våra mysfredagar.
Just denna startar vi med en film, Mira i famnen och Ossi tar sovmorgon. Helgen är full av påhitt, så det gäller att njuta av att bara vara idag.

En gnista av hopp.

Det här skulle vara en positiv blogg och jag försöker hålla det så.
Idag börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Och det kommer bli bra. Det kommer bli så jävla bra!

Sömn.

Det slår ju aldrig fel. När jag känner att jag behöver vila, så bestämmer sig sonen för att vara vaken.
Men nu har han äntligen somnat här i min famn. Undrar om han går med på att flytta över till sängen? Gör ett försök och hoppas på att jag också hinner blunda lite.

En bra dag.

Kan bara sammanfatta den här dagen som bra. Lite rastlösa har vi varit, men det har varit lätt att lösa.

Två glada och pigga barn har jag haft. Och det är liksom allt. Då blir jag själv så himla glad. Då är det liksom ingen match att vara själv med två småttingar.
Nu ska jag snart inta ryggläge i soffan, så får jag lite egentid också. Och bara njuta av livet. För livet är inte så illa trots allt.

En helt vanlig onsdag.

Mira sov hela natten och vaknade upp feberfri (och rastlös) idag! Ska de få tänder nu, nån som vet? Jag börjar tycka det är konstigt att hon har feber som kommer och går.

Vi leker, myser, tittar på film, busar och försöker få dagen att gå. Dessutom har min dotter visat mig att hon kan göra huvudfotingar, det hade jag ingen aning om!

När tar det här slut?

Så ringde de från dagis om en febrig liten tjej.
38,0 men vid gott mod. Hyfsat pigg, är uppe och rör på sig och ändå ganska glad.

Men vad är det här för skit egentligen? Ska hon aldrig få vara frisk?

Hjärta.

Alla kärlek till min älskade familj och finaste vänner. På hjärtedagen ska man fira sin älskade. Men de jag vill ge mest kärlek till idag (och alla andra dagar) är mina älskade barn. De två ÄR mina hjärtan. Den största kärleken jag har. No matter what.

Godmorgon!

Två sötnosar bredvid mig i sängen i morse. Fast bilden visar inte riktigt verklighet. För Ossian har varit och är en riktigt sur liten bebis!
Varför? Jag gissar på att han inte mår helt bra med tanke på den hemska hostan han har. Feberfri är han iallafall!

Återigen ont.

9 kilo på armen i nästan två timmar känns, vill jag lova. Aj Aj Aj.
Det känns som min arm sover, inte så att det sticker i den. Men ni vet om man typ sovit med armen över huvudet, vaknar och ska lyfta på den, då är den liksom tung och livlös. Precis så känns det i min vänsterarm. Fast hela tiden. Även fast jag inte står med armen över huvudet.

Nu hoppas jag att bebisen äntligen kan sova, så jag kan viiila!

Promenad.

Det blev en promenad på eftermiddagen innan vi plockade upp Mira på dagis. Ja, febern såg vi inte mer av. Hon är pigg och glad!

Hur som helst, jag ska försöka komma igång ordentligt med promenaderna nu. Det är ju så himla härligt att bara få rensa huvudet. För visst känns livet lite lättare sen?
Jag har faktiskt en stor mental styrka. Jag är väldigt bra på att peppa mig själv, tala om att jag är bra, att allt kommer bli bra osv. Ja, faktum är att jag faktiskt har ganska bra självkänsla. Och det är jag både tacksam och stolt över!

Oh happy Day.

Trots morgon strax efter fem, så kunde vi knappast få en bättre start på den här veckan.
För en hel morgon utan trots är värd att fira! Kläder på, ytterkläder på och ståbräda till dagis. Utan ett enda utbrott.

Nu sitter jag i soffan med en glad liten bebis. Och allt detta plus annat kul gör att jag skiner ikapp med solen där ute.

Sunday morning.

Igår eftermiddag kom den hemska febern på besök igen. Stackars lilla Mira fick vara frisk i en vecka. Och jag ser ingen som helst rättvisa i det här.
Natten var ändå okej och hon verkar pigg idag trots att tempen ligger runt 37,7. Så vi ger oss faktiskt ut på ett litet äventyr.

Min bror ska flytta in i ett hus och vi ska dit för att titta på det. Och nej nej, vi är inte avundsjuka. Här sitter vi i en liten lägenhet i en stad som vi avskyr. Och han ska bo i hus. Själv.
Men ja, det förtjänar han helt klart! Och kanske är vi välkomna på grillkvällar och bus i sommar.

Sthlm.

På väg hem från huvudstaden och världens bästa vän.
Hon är min andra halva. Den som alltid förstår mig, den som vet vad jag ska säga innan jag öppnat munnen. Den som alltid stöttar, den som alltid lyssnar och ger råd.

Det var länge sen vi sågs, så det blev mycket mycket prat. Och livet känns alltid lite lättare efteråt. Tänk att det finns människor som aldrig dömer, som alltid står bakom en. Henne håller jag hårt i.
Tack för idag, bästa V.

Slappt.

Storasyster sover än, så jag och bebis myser i soffan.

Inte ett skit vettigt har jag gjort idag. Men det gör ingenting. Jag har myst och busat med mina barn. Det är tusen gånger bättre än all städning och tvätt. Tror inte det finns någon risk för att disken springer ifrån mig.
Så vi fortsätter resten av dagen i samma spår.

Godmorgon!

Glad dag, trots väldigt mycket sömnbrist.

Jag är glad för att vi är lediga. För att jag slipper bråket om att klä på sig (vi kan ju gå i pyamas hela dagen om vi vill).
Glad för att alla är friska och glada. Om än lite snoriga, men så är det ju.
Glad för att solen skiner och att dagarna blir ljusare.
Glad för att jag ikväll ska ligga på sofflocket med en skål popcorn.
Glad för att jag har lyckats organisera kaoset i huvudet, litegrann.
Glad för att fredagen är här och en helt planlös helg väntar. (Vem vill leka?)

Skärpning!

Nä, den här trotsen och det faktum att min sex månaders bebis fortfarande kan vakna sex gånger på en natt om han vill, gör mig på rysligt dåligt humör.

Nu ska jag göra allt för att skapa riktiga rutiner till bebisen! Vi har ju ganska bra rutiner, men nu är det stenhårt som gäller! Mer mat, mer rutin.
Men först ska jag börja med att poppa bra musik och dansa mig till lite bättre humör.

Trots.

Den här trotsen alltså. Jag är villig att kasta in handduken nu.

Igår stod hon i lekparken i 45 minuter. Vägrar gå en millimeter. Om jag försöker ta henne i handen, bära henne eller ställa henne på ståbrädan så bryter helvetet loss. "GÅ SJÄLV!" Men hon rör sig inte alls.
Idag hann vi inte ens lämna dagis. Hon gallskriker, kastar sig åt alla håll, slår mig osv. Att ta den fighten i kapprummet på förskolan är nog ingen förälder sugen på. Så hon åkte ut. Med kläderna efter. "KAN SJÄLV!"
Väl ute så kan hon inte alls själv. Mamma hjälpa, heter det då.
Och sen samma visa på hemvägen... Fast idag tänkte jag inte stå ute, så hon fick åka under armen varesig hon ville eller ej.

Kärleken.

Finns det evig kärlek? Finns det kärlek som varar till livets slut?Är det möjligt att två människor kan älska, respektera och uppskatta varandra livet ut? Finns det hjärtan som aldrig ger upp? Som kämpar, mot alla odds, för kärlekens skull.

Jag vill så gärna tro det. Jag vill så gärna tro att man kan dela kärleken till sista andetaget. Att man kan få somna in bredvid den man älskat genom livet, den man delat minnen med.
Jag vill så gärna tro att man efter tio, tjugo och trettio år fortfarande uppskattar varandra. Fortfarande uppskattar att någon finns där för en, no matter what.

Kan kärleken övervinna allt?
Finns den, den eviga kärleken?

God morgon mitt i veckan!

Jag fick sova lite bättre i natt. Och nattsömnen gör verkligen allt för mig. Tack Ossi! Lite sömn = en Sofie på dåligt humör.
Känner mig alltså lite piggare och gladare idag. Men förkylningen hänger kvar.

Får se vad jag finner ork till idag, men jag skulle behöva dra mig ner på stan.

Först och främst - klädfight med dottern innan dagis.

Bad Day.

Det här är inte min dag. Inte natt heller för den delen.

Och med det sagt, så tar jag min snoriga näsa och tunga huvud och kryper ner under filten. (Fullt påklädd, för jag håller på att frysa ihjäl.) Med lite tur kanske jag kan blunda en stund.

På promenad.

När det bara är en timme kvar tills det är dags att hämta dottern på dagis, och Ossian blir trött.. Då passar det utmärkt med en promenad.Kallt var det. Men väldigt skönt med luft och solsken.

Slutet på promenaden blev såklart dagis. En trotsig liten tjej tog god tid på sig på hemvägen. En halv timme senare landade vi innanför dörren. Nu är mina lår is.

Gåstol.

Ossian har precis, i detta nu, kommit på att han kan förflytta sig i gåstolen. Visserligen bara baklänges, men han tycker det är skit kul i vilket fall. Lilla sötnos.

Och jag då? Jag skriver det allra första inlägget från den nya datorn. Häftigt. Åh, den är så fin så fin. Vi kan nog bli kompisar, den vita skönheten och jag.

Dator.

En ny fungerande dator. Wow! Och snygg är den också.
Nu ska jag bara komma på hur det var man använde en sån. Och ladda ner nödvändiga program. Som spotify. Och e-legitimationen.

Smärta.

Man kan ju tycka att man borde bli lite mer smärttålig efter att ha fött barn. Men nej, det gör fortfarande precis lika ont att slå tån i tröskeln. Eller som jag gjorde idag.
Hade av halva tumnageln. Jag svor en liten ramsa och beklagade mig. Fan vad ont det gör!

Dessutom har jag upptäckt något ännu mer irriterande. Plåster på tummen gör att touchen inte fungerar. Kan numera bara använda mobilen med en hand. Eller pekfingret då.

Shoppingsugen.

En helt okej, trots att bebisen var vaken en timme mitt i natten. Men mestadels sov han, trots att han är genomförkyld.

Vad står på agendan idag då? Egentligen ingenting. Städa lite och plocka, i vanlig ordning. Annars tycker jag att det suger lite i shoppingtarmen. Alla är i behov av nya kläder faktiskt. Men vi får se...

Fredagsmys.

Jag gillar våra lediga fredagar. Iallafall så länge vi är friska. Barnen hostar och snorar visserligen, men det går ingen nöd på dem. Jag har också halsont.
Och just därför känns ju fredagsmyset ännu lite bättre. Film, myskläder, fika, bus och lek. Hela dagen! Så skönt att starta helgen med en riktigt slapp dag.

Vinden har vänt.

För er som hängt med länge, vet att jag haft en jobbig tid. Men efter regn kommer solsken, och nu är jag äntligen där.

Idag slog det mig att jag är glad på riktigt. Hela vägen in i hjärtat är jag glad. Och det är så fantastiskt att jag inte ens finner ord.
2012 kommer bli så himla bra!

Mot vardagen!

Mira sov hela natten och nu är vi redo för dagis. Gissa om någon är lycklig?
Synd att det bara blir en dag innan det är helg, men bättre än inget.

På bilden en glad tjej som torkar sig runt munnen.

Happy happy.

Nä, mycket gnäll kring sjuka barn nu.
Jag är ju faktiskt glad! Speciellt idag. Mira verkar på riktigt må bättre igen. Vi bakade chokladbollar och hon var så lycklig. Snart kan vi leva ett normalt liv igen. Känns mer än underbart.

Första februari idag också. En speciell dag. Men framför allt så närmar vi oss våren!

Äntligen!

Frukostdags nu.
Och jag har precis lovat Mira att vi ska gå till affären (åka ståbräda är kul), för att sen baka chockadbollar. Vi får väl se om jag kommer slita håret i stycken sen, men det får det vara värt.

I natt sov nämligen Mira hela natten. Och i sin egen säng. Det har hon inte gjort sedan hon blev sjuk. Då har det varit spring mitt i natten.
Dessutom vaknar hon feberfri. Inte ens i närheten av feber. Och pigg och glad är hon.
Men jag vågar inte ropa hej riktigt än. Febern kom ju tillbaka sist.