Den här trotsen alltså. Jag är villig att kasta in handduken nu.
Igår stod hon i lekparken i 45 minuter. Vägrar gå en millimeter. Om jag försöker ta henne i handen, bära henne eller ställa henne på ståbrädan så bryter helvetet loss. "GÅ SJÄLV!" Men hon rör sig inte alls.
Idag hann vi inte ens lämna dagis. Hon gallskriker, kastar sig åt alla håll, slår mig osv. Att ta den fighten i kapprummet på förskolan är nog ingen förälder sugen på. Så hon åkte ut. Med kläderna efter. "KAN SJÄLV!"
Väl ute så kan hon inte alls själv. Mamma hjälpa, heter det då.
Och sen samma visa på hemvägen... Fast idag tänkte jag inte stå ute, så hon fick åka under armen varesig hon ville eller ej.
Jag känner igen mig så väl. Biter mig hårt i läppen många gånger varje dag för att inte brusa upp tillbaka, men herrejisses vilka ungar ibland. Förstår verkligen inte hur de orkar bråka med oss så.. ;)
SvaraRaderaFast peppar, peppar. Idag var en bra dag. Jag får nog skit för den imorgon.. ;)