Lovely Foo Fighters.

De gånger som jag mår dåligt. De gånger jag känner att jag behöver någon som peppar, någon som bara finns där. Någon som säger allt de där som jag önskar att jag kunde säga.
De gånger sätter jag på Foo Fighters. På högsta volym. Och inser ännu en gång att de säger precis allt som jag vill säga. Jag vill också skrika ut vartenda ord. Jag vill också kunna säga allt sådär bra, sådär exact.
Men jag är dålig på att prata. Jag är bättre på att skriva. Och gråta såklart. Fast bara i smyg.

En vacker dag ska jag gifta mig med Dave. Och jag ska hänga med på hans konserter och sen ska vi ligga vakna hela natten och prata om livet.