Trassel.

Jobb, pengar och körkort i en salig röra. Ångestladdad blandning. Hatar det. Fullkomligt hatar att pengar kan ha så stor inverkan och påverkan på en.
Jag vill bara vara fri. Fri från den här tyngden på axlarna. Känner mig värdelös, dålig och hey - jag duger inte till någonting. En dålig dag idag, med andra ord. Väljer därför att söka jobb hemifrån idag, så tar jag världen med storm någon dag när självförtroendet inte ligger i botten.

Tills dess kan ni lyssna på den här låten. Fantastiskt.

En helg som flög förbi.

Fredagen var toppen! Helt galet kul. Jag älskar att jag trivs så himla bra med gänget, att jag är så bekväm och bara bjuder på mig själv.
Igår var jag dödsbakis. Mindre kul. Men åt i alla fall den obligatoriska bakis thai maten hos bästa L.

Idag är det segt. Just nu snövit på tvn och nerbäddad i soffan. Senare blir vi bjudna på mat, härligt!

Fredag.

Laddar upp inför kvällens festligheter. Taggad och ser fram emot kvällen! Känner att jag behöver det efter den senaste tiden. Bara få skratta och ha kul en kväll.
Den lilla svarta hänger framme och väntar på kvällen. Jag ska faktiskt hoppa i duschen redan nu och raka benen. Och gud vad trist det är. Raka benen alltså! Funderar på att göra en lady dahmer och helt enkelt skita i det.
Fast när jag tänker efter... Nja.

Tokiga barn.

Bild från mars 2012.

När Ossian var liten (mindre) var jag nästan övertygad om att han skulle bli lugnare än storasyrran. Så fel jag hade. Den här lille mannen är mer vild än tam. Han lärde sig gå, sen lärde han sig springa. Och sedan dess så springer han bara. Överallt, hela tiden. Han springer tills det tar stopp. Eller tills han trillar. Vilket han gör nästan jämt. Balansen är inte den bästa, dessutom har han inte lärt sig att ta emot sig. Varje dag (jag skojar inte) så trillar han och slår i munnen eller näsan. Att han har fläskläpp eller att det blöder från hans mun är mer vardag än ovanligt numera.
För någon vecka sedan så drog vi fram en madrass och la precis under soffan. Där låg Mira bland alla kuddar och tittade på film. Då passade han på. Klättrade upp i soffan, sedan sprang han (bokstavligen!) rakt ut och ner på madrassen. Kiknade av skratt och gjorde samma sak igen.

Igår tittade vi på Rampfeber, ett barnprogram där de får göra allt möjligt inför publik (typ dansa, trixa osv). Där var det några som jonglerade, dansade och stod på händer. Mira stod framför tvn och försökte härma. Jag skrattade lite och tänkte "bara hon inte försöker göra frivolter sen".
Och sen, ja plötsligt så stod ungen på händer. Inte med huvudet i golvet, men benen upp i luften även om de inte sträckta. Självklart slutade det med att hon slog över och landade på rygg. Lite chokad, men lika glad ändå.
Sen stod hon på händer hela kvällen. Fast med lite hjälp. Hon ställde sig på händer, sparkade upp benen och jag tog emot. Om och om igen. Hon är en riktig liten cirkusapa.
Får kanske satsa på gymnastik? Hon älskar ju att hjula, göra kullerbyttor och nu även stå på händer.

Tokiga barn!

I en positiv värld.

Tänk att livet kan kännas så mycket lättare bara man tänker i rätt banor. Jag är ibland urusel på det. När vintern och mörkret drabbar mig, så brukar jag bara se nattsvart. För ärligt talat, vem blir lycklig av mörkret? Och ärligt talat, jag ser alltid svart eller vitt. Det finns inget mittemellan.
Men jag lär mig. Och efter all skit som varit så vägrar jag att ha en till sån vinter. Den här vintern ska bli bra, det har jag bestämt mig för.
Jag har så fina, fantastiska människor omkring mig som omringar mig med glädje, fina ord, skratt eller bara finns till. Jag har två alldeles underbara små barn. För varje dag som går så älskar jag dem ännu lite mer, fast det borde vara omöjligt.
Jag ser positivt på framtiden, jag kommer att ha ett jobb snart, allt kommer bli bra. Jag ska ta det där förbaskade körkortet, jag kommer att klara det.
Jag ser mig i spegeln och gillar det jag ser. Jag är bra. Allt kommer att bli bra. Och tills dess så tänker jag bara kämpa vidare, fokusera på det positiva, på allt som är fint, på allt jag har att se fram emot. På att livet inte är så illa trots allt.

Så idag fokuserar jag på jobbsök, fredagens festligheter och att planerna inför nyår kan bli mycket spännande och roliga.

Naglar.

Innan magsjukan kom och hälsade på så hann jag göra bästa L's naglar. Hon var ju först ut och det blev inte helt lyckat. Denna gång hade jag hunnit öva mer och därmed blev det ett bättre resultat. Bästa hittills faktiskt. Det betyder alltså att det blir bättre och bättre! Och så galet kul det är.

Nagelförlängning med tippar och akryl. Så kallad permanent fransk manikyr. Med andra ord så är det inget nagellack utan bara akryl!

Tacksam.

Som Ni kanske vet så är ju Ossian killen som aldrig sover en hel natt. Det har kanske hänt 2-3 gånger i hans liv. Vad det beror på? Inte en aning. Men oftast vaknar han en gång på natten i alla fall. Och sedan är det gärna morgon runt 6-rycket. Om inte tidigare.
Och ungefär nu så börjar detta tära otroligt mycket på mig. Att aldrig få sova en hel natt. Man blir liksom bäng i huvudet till slut.

Men inatt. Vi var borta på kvällen och kom hem senare än vanligt. Ossian somnade runt åtta (brukar lägga sig 19). Jag var riktigt seg och kröp i säng runt 22.30. Sen sov vi. Sov sov sov. Jag vaknade runt fem och blev förvånad över att han fortfarande sov. Somnade om och sedan vaknade jag 7.30 (!!) av att Ossi stod i sängen och ropade mamma.
Tack älskade gullunge. Som jag behövde den sömnen. Idag känner jag mig därför superpigg och rastlös. Passande på en söndag liksom.