Tacksam.

Som Ni kanske vet så är ju Ossian killen som aldrig sover en hel natt. Det har kanske hänt 2-3 gånger i hans liv. Vad det beror på? Inte en aning. Men oftast vaknar han en gång på natten i alla fall. Och sedan är det gärna morgon runt 6-rycket. Om inte tidigare.
Och ungefär nu så börjar detta tära otroligt mycket på mig. Att aldrig få sova en hel natt. Man blir liksom bäng i huvudet till slut.

Men inatt. Vi var borta på kvällen och kom hem senare än vanligt. Ossian somnade runt åtta (brukar lägga sig 19). Jag var riktigt seg och kröp i säng runt 22.30. Sen sov vi. Sov sov sov. Jag vaknade runt fem och blev förvånad över att han fortfarande sov. Somnade om och sedan vaknade jag 7.30 (!!) av att Ossi stod i sängen och ropade mamma.
Tack älskade gullunge. Som jag behövde den sömnen. Idag känner jag mig därför superpigg och rastlös. Passande på en söndag liksom.