Hej och hejdå.

Jag har en micropaus hemma. Man kan ju knappt tro att jag är arbetslös. Eller ja, det är jag ju faktiskt inte. Men jag saknar ju fast anställning.
Hur som helst, sen jag tillfrisknade från döden (över 40graders feber) för någon vecka sedan så har jag inte gjort annat än att jobba, plocka hemma, övningsköra, jobba, träffa vänner, vara med barnen och jobba lite till. Det är med andra ord inte ett dugg synd om mig.
Och varje dag är jag så enormt tacksam för att jag har två arbeten som jag trivs med. Det har liksom aldrig hänt tidigare i mitt liv.

Nu ska jag dessutom ta tag i träning och har för första gånget i mitt liv blivit medlem på ett gym. Jag kan knappt själv tro att det är sant, men hej beach 2013 - nu kommer jag!
Och så har jag helt tappat suget för den här supertrista bloggen. Som ni säkert förstått. Jag läser knappt bloggar längre, jag är urusel på att kommentera och jag skriver knappt alls. Kanske vaknar lusten till liv någongång igen, annars kommer nog den här bloggen gå i graven ganska snart.

Saknaden.

Känner mig lite tom. Saknaden av någonting som jag egentligen inte vet vad det är. Eller jo, det vet jag. Jag vet bara inte vart jag ska finna det. Vart jag ska börja leta?
Svammel och ni fattar ingenting. Men det här tar upp mycket av min tid. Alla dessa svåra val man måste göra i livet. Jag står bara och trampar och vet inte åt vilket håll jag ska gå. Och vid det här laget börjar det bli riktigt frustrerande. Jag vill bara gå vidare. Bestämma mig.

Om att vara nöjd.

Tänk att livet kan vara lite små kaotiskt. Galet på gång, springer från det ena stället till andra. Sliter mitt hår när båda barnen bara skriker.
Ändå är jag så nöjd. För ett år sedan var jag allt annat än nöjd. Mådde inte speciellt bra och längta tills idag. Tills jag faktiskt var nöjd med livet och glad i själen. Det kan ju låta klyshigt, men jag trivs så himla bra med allting.

Fredag idag. Det brukar innebära ledigt för mig och barnen, men jag ska faktiskt jobba ikväll. Och jag är inte det minsta ledsen över det. Det känns faktiskt lite skönt. Jag älskar ju mina barn, men ibland är vardagen så himla inkörd och man orkar helt enkelt inte med samma bråk vareviga dag.
I helgen väntar dock ledigt efter en veckas jobb. Och jag ska träffa världens bästa imorgonkväll. Det ser jag fram emot!

Veckans bästa dag.

Fredag, löning, en flaska vin på kylning, lite nya kläder, ett glatt humör, solsken och härliga barn.
Och inte nog med det, lille Ossian blir 1,5 år idag! Han är verkligen ingen bebis längre. Idag drog han iväg med köksstolen, klättrade upp på den, drog bort skohornet (som agerar lådstopp), öppnade översta lådan och stod och lekte med saxarna när jag kom...
Och juste, han älskar att klättra upp på köksbordet också. När slutar de klättra?

Nåväl. Jag köpte mig lite läder igår. Mycket nöjd.

Hur trött kan man vara?

Någonstans i helgen tappade jag helt bort sömnen. Och jag har inte kommit ikapp än. Så trött att jag tror jag avlider snart.
Lördagen var i alla fall toppen. Var hemma hos världens bästa V, åt godgodgod mat, pratade massor, analyserade livet och åt en superduper god moussetårta. Så himla härlig kväll. Tänk att man kan ha så fantastiska vänner. Hon har verkligen allt som en vän ska ha. Och lite till.

Den här veckan är det mycket på gång. Jobb, jobb, kalas, bvc för Ossian, eventuellt ett till kalas och så ska jag försöka hinna med en sväng på stan. Hoppas verkligen att jag piggnar till redan imorgon! Annars kommer den här veckan vara riktigt seg...

Fredagkväll.

Har precis målat mina naglar. Ligger på soffan och slappar. Skönt med en ledig dag!

Imorgon är jag också ledig. Då ska jag träffa världens bästa V och ha en riktig tjejkväll. Kan inte bli bättre!
Hoppas att ni får en bra helg.

Så glad, i själen.

Jag har haft många olika jobb. Bytt bana hit och dit, provat väldigt mycket. Aldrig riktigt hittat rätt. Aldrig riktigt trivts. Ofta haft ont i magen, haft ångest dagen innan arbete och väldigt ofta bara velat dra täcket över huvudet.
Precis innan jag blev gravid med Ossian hade jag ju ett vikariat på ett ställe här i Södertälje. Det blev bara några månader där och trots att själva arbetet kanske inte var det roligaste så trivdes jag med arbetskamraterna.

Igår jobbade jag två arbetspass på två olika ställen. Från 8 till 22. Och inte det minsta ångest över det, inte det minsta ledsen för det. Imorgon blir det troligtvis samma sak. Men det konstiga är, jag är bara glad. Idag har jag ett jobb som jag stortrivs på. Jag älskar att vara där, dagarna går superfort och jag ser fram emot att få komma tillbaka.
Igår jobbade jag även första dagen på det nya stället. Roligt och jag tror nog att jag kommer trivas även där. Magkänslan var bra och jag var full av värme när jag åkte hem på kvällen.
Och just nu passar det här mig väldigt bra. Två olika jobb, ingen fast tjänst, men alldeles perfekt.