Minns sommaren.

Lyssnar på spotify och plockar lite, tränar lite hemma. Plötsligt kommer den här låten upp och jag minns sommaren 2012.
Tänker tillbaka och ler lite. En jobbig, men samtidigt väldigt fin sommar. Sommaren då jag hittade mig själv igen, mitt i allt kaos.

Minns när jag gick barfota hem i natten, skrattade hejdlöst tillsammans med fina vänner, hade hattfest, försonade mig med och hittade en fin vän, stod utanför din dörr, klampade runt i nya klackar...
De kvällar då jag lämnade mammarollen bakom mig. Då jag bara var jag, fullt ut. Och jag är så glad att jag gjorde det. Jag är så glad att jag fortfarande tillåter mig att vara jag, att göra det jag vill. Att inte alltid vara mamma. För det är ett av de stora misstagen jag gjort när jag fick barn, jag blev mamma. Och ingenting annat.
Idag är jag både mamma och Sofie. Den där Sofie som är 26 år, ansvarsfull men samtidigt spontan, som älskar sarkasm och att dansa. Som är pedant och som älskar naglar. Och den där Sofie som är tvåbarnsmamma. Som älskar sina barn över allt annat, som tycker om att sitta och måla med dottern eller köra bilar med sonen. Vars vardag består av lämning och hämtning på dagis, fajter med en trotsig treåring och väldigt mycket kärlek. För den kärleken finner jag ingen annanstans.

Tänk att det går att vara både och. Sen jag insåg det har jag mått så otroligt mycket bättre. Jag har så mycket mer energi, så mycket mer att ge.