För en vecka sedan bestämde jag bara en morgon. Nu skulle det vara slut med amningen på dagtid.
Det har vi klarat fint. Och nu har det alltså gått en vecka. Vi har rutiner och mina bröst har anpassat sig också.
Nu ska vi bara ta tag i de förbaskade nätterna också. Han behöver ju inte äta, är knappast hungrig varannan timme, utan jag fungerar som napp.
Det håller inte längre. Nu måste jag stålsätta mig och få honom att somna om ändå. Förhoppningsvis gör det att han sover mer än 2-3 timmar i sträck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar