Om förändringarnas tid.

Ett år har passerat. Ett år. Jag kan inte förstå det. Det känns ju som att det var igår hela världen rasade under mina fötter.
Men mycket har hänt sedan dess. Jag har förändrats massor, jag känner det själv. Och det är väl inte konstigt egentligen. Herregud, jag har nog aldrig varit med om så mycket skit på en och samma gång. Klart att man lär sig av det. Väldigt mycket faktiskt. Inget ont som inte för något gott med sig, heter det ju. Och det ska jag erkänna, jag är en mycket bättre människa idag.

Jag är mycket gladare, positivare. Jag har mycket mer energi, jag känner mycket mer lycka. Jag uppskattar allt fint jag har, jag tar vara på dagen. Jag grubblar inte lika mycket, jag irriterar mig inte på småsaker. Jag är mycket starkare, jag låter ingen trampa på mig. Jag säger ifrån, säger vad jag tycker, säger vad jag känner. Jag går med rak rygg och är stolt över mig själv. Jag inser att jag är värd så mycket mer.
Jag trivs, med livet och med mig själv. Jag ser mig i spegeln varje dag och säger till mig själv att jag är bra, jag duger som jag är. (För dig kommer jag aldrig bli bra nog, men det bryr jag mig inte om).

Älskade liten.

Vi startade den här morgonen med blod och tårar. Ossian ramlade in i vardagsrumsbordet och slog upp ett jack i munnen. Blod överallt, såklart. Hatar när det blöder i munnen.
Men han blev inte riktigt sig själv efter det. Ledsen ledsen och ledsen hela morgonen. Och nu ringde de precis ifrån förskolan och sa att han varit ledsen hela förmiddagen även där. Han hade inte ätit något heller. Han skulle i alla fall få sova, så får jag kanske hämta honom sen. Men lilla älsklingen, har han så ont? Vad jag kunde känns så verkade tänderna har klarat sig ändå. Men vart vänder jag mig om han fortfarande är ledsen i eftermiddag? Vart går jag så de kan kolla i munnen? Eller näsan. För jag misstänker att han slog i näsan också.

Min dröm.

Det är ju ingen nyhet för er att min dröm är att få jobba med naglar. Hur ytligt det än låter.
Jag sitter varje kväll (utan att överdriva) och drömmer mig bort. Tittar på vackra naglar, läser på om hur man bygger egna, kollar utbildningar osv. Det har hela tiden känts omöjligt. En dröm bara.
Men jag börjar mer och mer tro att jag kan göra den här drömmen verklig. Jag kan nog bannemej få jobba med det här i framtiden.
Jag börjar planera, sätta upp mål. För att jag ska kunna ha det som ett jobb så måste jag utbilda mig, utbildningen kostar pengar. Pengar får jag genom att jobba (med något annat först då). Men det är inte en oändlig summa pengar, utan faktiskt rimligt. Och jag börjar faktiskt ge mig fan på att jag faktiskt en vacker dag kommer att få jobba med det jag så gärna vill. Även om det kanske bara blir ett deltids jobb, vid sidan av något annat, så är jag väldigt nöjd med det.

Pengar. Sen så. Tänk vad pengar ska betyda mycket hela tiden.

Snurrigt.

Åh, vilket virrvarr i huvudet nu. Så mycket tankar hit och dit. Frustrerande faktiskt. Det var länge sen jag behövde tänka såhär mycket. Men det ska nog bli bra i slut ändan i alla fall! Nummer ett är att öka takten med körkort och hålla tummarna för att jag helt enkelt är en naturbegåvning som kommer greja detta superbra.
Mycket att tänka på nu. Och det här är en lång dag. Ikväll väntar barnvakt och jag ska på föräldramöte på förskolan. Sen hoppas jag på att bara självdö på soffan senare. Riktigt dålig sömn, fullt upp och nu en hjärna som arbetar på högvarv. Jag lär vara helt slut.

Tisdag.

Idag har jag en fullt schema. Mycket som ska hinnas med på de timmar som barnen är på dagis. Idag är jag dessutom väldigt glad, så det ska nog gå bra detta!
Kikar bara in för att säga hej, vet inte om jag hinner skriva mer idag.

Trevlig tisdag på er!

Oktober och naglar.

Hej oktober och hej kylan.
Jag fryser, fryser och fryser idag. Jag har till och med dragit på mig fårskinnstofflorna för mina stackars tår är så kalla. Detta får mig såklart att tänka på den kalla vintern. Ja, det är ju ingen nyhet att det är kallt på vintern. Och inte heller är det någon nyhet att temperaturen i den här förbaskade lägenheten brukar uppnå knappa 19 grader på vinterhalvåret. Men det får mig ändå att frysa lite mer.

Jag sitter och drömmer lite. Naglar såklart. Jag har hela tiden tänkt att jag ska prova på att bygga naglar en vacker dag. Med eller utan utbildning. Jag vill verkligen testa! Men jag har ju inga pengar (arbetslös liksom) och tänkt att jag får nog vänta... Men nu slog det mig, kanske jag kan tjäna en liten slant på det ändå? Jag kan ju ta en löjlig summa för de stackarna som vågar komma till mig. Och kanske att jag kan få liten extra peng nu när jag ändå är pank. Kanske? Är det någon där ute som skulle våga sig på att vara försökskanin?

När glädjen bor i mig.

Lördagkväll. Jag är sent ute, stressad. Springer mellan badrummet, klädkammaren och köksbordet. Sminkar mig, letar kläder och äter lite mat samtidigt.
Syster ringer och säger att de plockar upp mig om bara en liten stund. Slänger på mig något snyggt bara, inte tid att byta om nu. Kastar i mig sista tuggan av maten, packar ner cidern i en påse och river ihop lite smycken i handväskan. På mig bootsen och ut i regnet.
En stund senare kliver jag och andra syrran in på tjejfesten. Tipspromenad, en äcklig shot, dans, skratt, tuttar och prat om både ålder och kärlek.
Midnatt och vi åker taxi. Möter upp mina allra finaste L & S. Dansar in på krogen, in på dansgolvet. Fina fina människor. Snurrigt, dimmigt. Skrattigt. En till shot. Några fylle sms.
På väg hem och tränger oss igenom stängslet (två gånger) för att gena hem. Snubblar över rötter och skrattar. Arm i arm går vi ute i natten.
Och där och då, då är jag bara lycklig. Då är jag så glad för allt jag har. En rolig lördagkväll. Sen har jag samlat ork för en ännu en ny vecka.