En vecka som inte började så bra.

Jag lämnade barnen på förskolan i måndags. Vinkade hejdå (tänkte att det är idiotiskt att de ska ha springa något lopp runt huset, när det är blank is på ena sidan), gick till affären och handlade tre saker, betalade, gick ut och... Då ringde de.
Ossian hade såklart halkat, slagit i munnen ganska illa och det var nog bra om jag kom. Pulsen gick upp, men tänkte att det nog inte var någon fara.

Kliver in och Ossian sitter i famnen på fröken. Han gråter när han ser mig och när jag lyfter upp honom ser jag det. En stor flik hänger ifrån läppen. Under den döljer det ett stort jack. Beslutar att åka in för att kolla.
På akuten konstaterar de att det inte är någon idé att sy. Såret sitter mitt på läppen och kommer troligtvis bli snyggast om det får läka själv. Vi får en spruta för att kunna skölja rent, men läkaren upptäcker en lös framtand.
Mot tandläkaren då. Som tur är verkar tanden ha klarat sig. Inom ett par dagar ska den ha "rotat" sig igen om han inte äter något hårdtuggat.

På eftermiddagen kommer Mira hem igen. Då blir den lille glad. Tillbaka till sitt goa, glada jag. Han äter, leker och verkar oberörd om den giganstiska fläskläppen.

Idag är han åter på förskolan. Såret läker fort, svullnaden har gått ner massor och även om det ser otäckt ut, så ser det i alla fall bättre ut för varje dag.
Älskade liten. Man får så ont i hjärtat. Blodet på overallen. Den där läppen som bara hängde. De där rädda, ledsna ögonen.

Den här helgen, och många andra.

Den här fredagen har jag valt att pussla lite för att få ha barnen hemma. Jag jobbar massor i helgen men vill så gärna få tid tillsammans med de som betyder mest.
Det är så skönt att bara gå och dra sig på morgonen. Kramas och höra barnen leka och skratta.

Jag åker till jobbet i eftermiddag och kommer hem imorgon förmiddag. Min första natt på jobbet, men det ska nog gå bra. Det är åtminstone inte vaken natt, för det hade jag nog aldrig pallat.
Sen är jag ledig imorgon och jobbar på söndag igen. Det känns att det blivit mycket jobb på senaste och jag längtar efter en helt ledig helg. Då jag får mycket tid med barnen, en sovmorgon och kanske lite egentid. Snart så.

Ha en härlig solig fredag, mina vänner!

Fredag och första mars.

Mars alltså. Våren närmar sig. Det har varit några plusgrader ute, solen har värmt och snön smälter. Väntar mig såklart lite mer snö, det hinner vi nog med innan det blir vår på riktigt. Men nog blir man lite gladare, lite piggare och lite positivare?!

Barnen är på dagis. Jag gör just nu det enda rätta. Ligger på soffan och glor på tv. Igår var jag såå trött på jobbet, idag hoppas jag på lite mer energi.
Men jag ska inte ligga här hela dagen. Nej, jag ska gå till gymmet (2 km promenad) och träna lite innan jag åker iväg på kvällsjobb. Sen är jag ledig i helgen och då väntar det lite roligheter. Eventuellt en utgång. Vilket skulle vara jättekul, det var länge sen jag var ute! Speciellt var det länge sen jag var ute och svängde på rumpan.

Nåja. Ska fortsätta med att hänga på soffan en stund till. Trevlig fredag och trevlig helg, på er!

Hej och hejdå.

Jag har en micropaus hemma. Man kan ju knappt tro att jag är arbetslös. Eller ja, det är jag ju faktiskt inte. Men jag saknar ju fast anställning.
Hur som helst, sen jag tillfrisknade från döden (över 40graders feber) för någon vecka sedan så har jag inte gjort annat än att jobba, plocka hemma, övningsköra, jobba, träffa vänner, vara med barnen och jobba lite till. Det är med andra ord inte ett dugg synd om mig.
Och varje dag är jag så enormt tacksam för att jag har två arbeten som jag trivs med. Det har liksom aldrig hänt tidigare i mitt liv.

Nu ska jag dessutom ta tag i träning och har för första gånget i mitt liv blivit medlem på ett gym. Jag kan knappt själv tro att det är sant, men hej beach 2013 - nu kommer jag!
Och så har jag helt tappat suget för den här supertrista bloggen. Som ni säkert förstått. Jag läser knappt bloggar längre, jag är urusel på att kommentera och jag skriver knappt alls. Kanske vaknar lusten till liv någongång igen, annars kommer nog den här bloggen gå i graven ganska snart.

Saknaden.

Känner mig lite tom. Saknaden av någonting som jag egentligen inte vet vad det är. Eller jo, det vet jag. Jag vet bara inte vart jag ska finna det. Vart jag ska börja leta?
Svammel och ni fattar ingenting. Men det här tar upp mycket av min tid. Alla dessa svåra val man måste göra i livet. Jag står bara och trampar och vet inte åt vilket håll jag ska gå. Och vid det här laget börjar det bli riktigt frustrerande. Jag vill bara gå vidare. Bestämma mig.

Om att vara nöjd.

Tänk att livet kan vara lite små kaotiskt. Galet på gång, springer från det ena stället till andra. Sliter mitt hår när båda barnen bara skriker.
Ändå är jag så nöjd. För ett år sedan var jag allt annat än nöjd. Mådde inte speciellt bra och längta tills idag. Tills jag faktiskt var nöjd med livet och glad i själen. Det kan ju låta klyshigt, men jag trivs så himla bra med allting.

Fredag idag. Det brukar innebära ledigt för mig och barnen, men jag ska faktiskt jobba ikväll. Och jag är inte det minsta ledsen över det. Det känns faktiskt lite skönt. Jag älskar ju mina barn, men ibland är vardagen så himla inkörd och man orkar helt enkelt inte med samma bråk vareviga dag.
I helgen väntar dock ledigt efter en veckas jobb. Och jag ska träffa världens bästa imorgonkväll. Det ser jag fram emot!

Veckans bästa dag.

Fredag, löning, en flaska vin på kylning, lite nya kläder, ett glatt humör, solsken och härliga barn.
Och inte nog med det, lille Ossian blir 1,5 år idag! Han är verkligen ingen bebis längre. Idag drog han iväg med köksstolen, klättrade upp på den, drog bort skohornet (som agerar lådstopp), öppnade översta lådan och stod och lekte med saxarna när jag kom...
Och juste, han älskar att klättra upp på köksbordet också. När slutar de klättra?

Nåväl. Jag köpte mig lite läder igår. Mycket nöjd.