Det har hänt galet mycket på ett år. Inte bara är det magen (och rumpan) som har försvunnit. Min lilla bebis är plötsligt ingen bebis längre utan fyllde 1 år igår. Ett år. Ofattbart. Vart tog det året vägen? Nu är han istället ett litet barn med egen vilja som lär sig att gå. Och snart är han ett litet dagisbarn. Älskade lilla Ossi, så mycket vi har gått igenom detta året.
Och jag då? Jag har äntligen hittat mig själv. Mår bra i mig själv, går min egna väg. Låter ingen trampa på mig. Ser ljust på framtiden även om det inte alls blev som jag hade tänkt mig. I höst börjar nämnligen ett helt nytt liv för mig. Jag hoppas att jag vänjer mig snabbt, men är helt övertygad om att jag klarar det fint. Jag är så otroligt mycket starkare nu, positivare och lugnare.
Ett år senare. Och inte visste jag då att livet skulle se ut som det gör nu. Däremot är jag väldigt nyfiken på hur livet ser ut om ytterligare ett år. Jag bara hoppas att det mesta har ordnat upp sig då.
Grattis i efterskott till Ossian och good for dig!
SvaraRadera