Varje morgon när vi vaknat, står i köket och fixar frukost så har jag alltid båda barnen med mig. Ossian sitter i sin stol och Mira står på en pall bredvid för att hjälpa till. Och varje morgon när jag står där så slås jag av hur mycket jag älskar de där små. Jag pussar på dem, kramar dem, talar om hur mycket jag älskar dem. Så mycket att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Ibland hoppar och studsar jag av kärlek och lycka också. Om det är någon som undrar eller letar efter ett lyckorus, så är det just kärleken till sina barn. Ingenting slår det. Ingenting. Och där i köket, klockan sju en vardagsmorgon är det så mycket kärlek att det skulle räcka till hela världen.
De två, mina två små fantastiska, härliga, fina, vackra barn. Utan er är jag ingenting. Och jag behöver aldrig något annat.
Förresten, galet tråkigt att Ni aldrig skriver något här inne längre. Eller ens gillar mina inlägg. Känns lite trist. Men ja, bloggen går i semestermood nu och det lär bli uppdateringar lite hipp som happ framöver.
En blogg om mig, naglar, funderingar men kanske mest om mina små. Mira -09 och Ossian -11, båda födda mitt i den svenska sommaren.
Kunde inte ha sagt det bättre själv! När allt känns tungt eller trist så räcker det med att tänka på dom små så känns hela världen underbar igen.
SvaraRaderaVisst är det så jäkla trist att skriva när man inte får någon respons?! Man ser ju ändå att folk läser...
Föresten, hur gick det för Mira med avdelningsbytet?!
SvaraRaderaOm du bara slutar vara bitter och inte ser dig som ett offer och kanske börjar skriva lite positivt ska du se att folk kommenterar det du skriver.
SvaraRaderaTa tag i ditt liv nu i stället för att tro att allt löser sig av sig själv.
Anonym: Du verkar lite bitter själv tycker jag och kanske borde ta tag i ditt eget liv innan du öser skit över andras som du förmodligen inte vet så mycket om.
SvaraRaderaSofie: Hej gumman! Hoppas huvudvärken har släppt idag. Jag räknar ner timmarna till min semester nu. Hoppas ni får en härlig semester också! Puss och kram!
Sandra: visst är det lite trist!
SvaraRaderaAnonym: haha, har du ens läst min blogg? Där jag skriver om lyckorus och glädjeskutt? Ta tag i mitt liv är just vad jag gör. Men du kanske skulle ta tag i ditt eget. Du om någon verkar ju bitter över att andra har det bra!
Vickan: du är bara bäst! ;) ja, känner mig piggare idag! Skönt att du snart har semester!