För i min värld är ingen perfekt.

Människor som måste hävda sig. Som måste skryta om hur bra de har det. Hur livet är så vackert, så underbart, så fantastiskt. Hur deras vänner är de bästa man kan ha, hur de bara fokuserar på det som är positivt, hur de älskar att vara singlar eller hur de älskar att vara sambos. Hur fantastiska barn de har, hur mycket de älskar sitt jobb och hur otroligt rolig fest de varit på.

Klart att man ska se positivt, vara nöjd och glad med livet. Men på riktigt, i vems liv är allting perfekt? Där man inte längtar efter någonting annat. Där man aldrig har ett problem. Där man aldrig ligger sömnlös för huvudet består av bara kaos. Där man vissa dagar bara vill dra täcket över huvudet.
Jag tror inte på det. Och jag förstår inte varför man inte kan säga det, som om det vore en tabu, en skam att må lite dåligt. Att ha lite ont i hjärtat. Eller att bekymra sig lite.
Hey, vi är väl bara människor. Och i min värld är ingen perfekt.