Blandade känslor.

Fredag, solsken, värme, ledigt. Veckans bästa dag är här. Men den här fredagen är det blandade känslor.

Mira och jag går varandra på nerverna efter en vecka hemma tillsammans. Hon var ju bara på dagis igår och nu är det trots utan dess like. Skrik, tårar och bråk om varenda liten sak. Och det värsta är nog att hon största delen av dagen skriker efter sin pappa. Lagom värdelös man känner sig då.
Hon är i alla fall frisk så lite senare går vi ut i lekparken, så får hon aktivera sig lite.

Men jag längtar lite extra till min egen tid imorgon kväll. Jag behöver det enormt mycket efter den här veckan.

En glad torsdag.

Ossian väckte mig kvart i fem i morse igen... Snark!
Men lika glad för det är jag. För idag är helt enkelt en bra dag! Mira är tillbaka på dagis (vi ignorerar lappen om magsjuka, inte det man vill se efter en vecka hemma), solen skiner och idag ska jag gå en sväng på stan.

Nu sover Ossi igen. Jag passar på att bara ligga på soffan en stund. Sen ska nog försöka hinna göra mig i ordning också innan han vaknar.
Trevlig torsdag på er!

Today.

Vi är friska. Yey! Mira är hemma idag också, feberfri dag ni vet. Men imorgon skickar jag henne till dagis fastän det bara blir en dag den här veckan. Hon behöver det. Hon blir lika uttråkad och rastlös som jag av att gå hemma.
(Innan klockan nio i morse hade jag satt på både tvättmaskin och diskmaskin, dammtorkat och dammsugit).

Tur då att min mamma och lillebror kom förbi en sväng på fika. De bor hemma hos min bror i någon vecka och han bor ju i grannorten.
Ikväll kommer dessutom min pappa hit. Han har nog med sig paket till barnen eftersom han spenderar hela somrarna hemma i Skåne. Något Mira ser fram emot, förstår ni!

Jobbet.

Så kom det plötsligt upp. Drömjobbet som jag inte trodde fanns.
Och jag måste bara skicka in en ansökan. Men hur bär jag mig åt? Utan några erfarenheter eller utbildning. VAD gör att de skulle välja mig? Varför skulle jag vara bättre än någon annan?
Galet svårt det blev nu.

Lyckorus.

När det bara flyger runt små glädje fjärilar i magen. När hjärtat känns lätt. När livet känns fint och bra.
När man bara är glad. Hela tiden.

Lyckorus. Och jag vet inte ens varför. Jag är bara så himla glad att jag skulle vilja hoppa jämnfota runt huset.
Jag mår äntligen bra i mig själv. Jag trivs med mig själv. Jag känner mig oerhört stark och positiv.
Livet ler mot mig. Och jag ler tillbaka.

Bättre.

Jag mår mycket bättre idag. Så mycket bättre att jag faktiskt skulle vilja ge mig ut på en pw ikväll. Om regnet håller sig borta. Saknar regnställ gör jag ju och ge sig ut i bara träningskläder lockar inte direkt.

Mira verkar också må bättre. Fortfarande lite feber, men hon är pigg. Uppe och rör på sig, pratar och äter. Bra!
Helt enkelt en bättre dag idag. Skönt.

En trist måndag.

Regnet öser ner utanför. Blir det någon sommar i år? Just nu känns den långt borta.

Här inne hos oss går det långsamt. Mira har feber och ligger mest. Slumrar till, vaknar, slumrar till... Även med alvedon i kroppen så har hon febertemperaturer. Stackars min lilla tjej.
Jag går också på alvedon. Har i alla fall ingen feber, men känner mig inte pigg.

Positivt är i alla fall att Ossians ögon har slutat kleta. Han verkar glad och pigg! Och ja, han blir ju faktiskt 11 månader idag! Stora killen.

Word.

Kunde inte sagt det bättre själv.

Paus.

Här sitter ni och väntar på min uppdatering om midsommarhelgen. Eller?Hur som helst. Den har varit toppen. Men mer om det en annan gång.

Mira är sjuk. Feber och hängig. Ossian har ögoninflammation. Och jag har ont i kroppen, huvudet och halsen. Jag hoppas att det bara är för att jag är trött och absolut inte för att jag ska bli sjuk nu. Det har jag verkligen ingen lust med.
Barnen sover. Jag lyssnar på musik och bara sitter. Skulle vilja sitta här hela natten. Bara känna och tänka. Men nja... om jag ska orka med mina små älsklingar imorgon, så är det bäst att vara utvilad.

Godmorgon midsommarafton.

Vi anlände hos min mamma redan vid två igår. Vi fick alltså halva dagen här att njuta av sommaren. Jag slängde faktiskt av mig linnet och låg i solen i bara bh ett tag, helt underbart.

Nu är alltså midsommar här. Endast jag och lillebo Ossi vaken. 5.17 slog han upp sina ögon, gäsp.
Och jag önskar att jag vore pigg nog att ta mig upp för att visa en bild på det här vackra landskapet som håller på att vakna till liv utanför.
Men ni kommer få se bilder. Och ni har ju sett förut.

Här är iaf några från igår!

Packapackapacka.

Imorgon bär det av till min älskade mamma och lillebror i Värmland. Jag längtar som vanligt så mycket att jag nästan spricker. För det finns ingenting som slår naturen, känslan och friden man känner där. Att vara hemma, men ändå så långt bort. Att bara vara nära de man älskar allra mest.
Hela eftermiddagen har jag farit runt och bockat av den ena saken efter den andra. Handlat blöjor, några cider, fixat middag, badat barn, packat, packat och packat lite till. Och så slutligen, lagt barn i deras sängar i hopp om att de faktiskt sover någorlunda okej i natt. Lång resa imorgon.
Jag själv har landat på soffan och här tänker jag faktiskt sitta ikväll. Det mesta är gjort, så jag kan sitta här utan att känna mig stressad.

Trevlig kväll på er! Vi hörs under helgen.

Luggen och kvällen igår.

Jag ser tydligen ut som sjutton igen i den här luggen. Igår fick jag först visa leg när jag köpte folköl. Senare på kvällen var det ett gäng tonårs grabbar som busvisslade när jag gick förbi. Grattis till mig!

Jag mötte upp min bästa Thomas för att se på fotboll igårkväll. Efter en promenad i kvällssolen bestämde vi oss slutligen för att placera rumporna i soffan hemma hos honom. Det slutade med att gitarren åkte fram. Och så mindes vi tillbaka till den där augustikvällen för flera år sedan, när vi drack glögg (jovisst, fint ska det va), sjöng och skrålade till gitarren. En repris på den snart. Fast utan glögg tror jag.

Nu är det klippt!

Hade inte en tanke på det när jag klev upp i morse. Men när Ossian sov på förmiddagen och jag surfade runt på datorn, så fick jag plötsligt suget att klippa snedlugg.
Någon timme senare är den nu klippt.

Jag må vara impulsiv, men när jag bestämt mig för något så vill jag göra det nu! Inte vänta.
Och faktum är. Det blir ju så mycket bättre. Ovant, men bättre. Mittbena var nog aldrig min grej.

En ny dag.

Usch, vilken dålig dag jag hade igår. Var inte alls på humör, ont i magen, jobbångest utan dess like, griniga barn and so on..

Men idag är en ny dag. Och jag känner mig positivare. Mitt vanliga glada jag är tillbaka och jag har fullt upp. Mycket ska fixas innan helgen (åka iväg med barn är som värsta projektet) och så ska såklart allt det där vanliga bli gjort.
Som att leka lite.

Jobbångest.

Sakta börjar det gå upp för mig att jag är rätt körd utan en utbildning.
Problemet är att jag har noll lust eller motivation att sätta mig i skolbänken. Noll.

Jag skulle vilja trolla fram massa tusen lappar så att jag istället kan gå utbildningen som jag vill gå. Så att jag faktiskt har ett jobb sen och inte bara ett betyg.

Åh! Det här suger faktiskt. Ångest ångest.

Så var ännu en helg över.

Helgen då. Bröllop hela dagen i lördags. Dans, skratt och djupa samtal. Precis som det blir med lite alkohol i kroppen.
Igår kom syster med kille på en blixt visit ifrån Åland. Till Miras stora lycka. Hon var nog så glad att hon somnade utan det minsta bråk igårkväll.

Idag är det åter måndag. Och sommaren bara regnar bort. Grått, kallt och regn. Och snart har hela juni passerat. Hallå sommaren? Vi saknar dig!

Bilder från lördagen.

Helt slut!

Mina älskade små har kört slut på mig idag. Bokstavligen. De senaste två timmarna har vi lekt och busat non-stop.
Nu ligger iallafall den minsta i sängen och dricker sin välling och slumrar till. Sen ska jag bråttas med att få Mira i säng. Det har blivit en match varje kväll. Jag blir alldeles matt av det. Men hur ska man få henne att ligga still och sova då? Det går ju inte att binda fast ungen även fast jag gärna vill det ibland.

Sen. Sen ska jag fixa naglar och bara slappa. Dricka ett glas cola och kanske titta på den där fotbollen alla tjatar om.

We love fridays!

Veckans bästa dag är här. Även fast jag är ledig jämt så är det nått speciellt med fredagar. Känslan, stämningen, glädjen och så självklart för att min lilla tjej är ledig idag!

Fint väder och ganska varmt. Vi har redan lekt massor. Senare blir det lekparken och en lång promenad. Som vanligt på fredagar så försöker jag vara med barnen och göra roliga saker, så jag är fri från de mesta hushållssysslor idag. Man behöver såna dagar också!

Barnen lekte lite i Miras rum.

Hej solen!

Värme. Solsken. Bebis som sover.
Jag har bänkat mig på balkongen. Försöker sola bort de fula linne-ränderna jag har fått på ryggen. Inte fint. Dessutom ska jag bära en klänning på lördag som är ganska öppen i rygg. Så, bort med fula ränder och dit med färg! Hoppas vi på.
(Tur att jag blir brun fort).

Tiden läker alla sår.

Det som för åtta månader sen var ett stort öppet sår, har idag läkt ihop. Det blöder inte längre. Jag gråter inte längre. Jag har inte längre ont.
Däremot kommer jag aldrig glömma. Aldrig förstå. När jag tänker på det, när jag läser mina svarta ord, så finns det bara en enda sak som far genom mitt huvud - "det här finns inte i min värld". Det är så ofattbart. Jag kan fortfarande inte förstå att det hänt. Att det inte bara var någon hemsk mardröm.
Men det finns där. Och kommer alltid att finnas där. För vad som än händer så blir det aldrig ogjort. Vad som än händer så kommer känslan från den där morgonen alltid att finnas så nära.
Och även fast jag inte vill så känner jag fortfarande enormt mycket ilska och avsky. Att jag lät mig trampas på.

Man lär sig något av allt. Och jag har lärt mig massor. Jag kommer aldrig låta någon trampa på mig igen. Jag kommer låta någon förstöra mig så. Jag är så mycket starkare nu.

Godmorgon vänner!

Dags för ännu en ny vecka. Dagarna rullar förbi och det är lite skrämmande, hinner inte med riktigt. Om en månad blir älskade lilla Mira 3 år, helt galet.

Nåja. Idag blir det nog en sväng på stan. Det sista inför bröllopet i helgen måste fixas. Men först ska Ossian sova en stund och jag ska försöka nätshoppa lite kläder till de små.

Trevlig måndag på er!

En rastlös själ.

De senaste veckorna har jag mått bättre och bättre. Gjort mer och mer saker för min egen skull. Saker som jag tycker om. Saker där jag får vara Sofie. Faktum är ju att jag 24/7 är mamma. Om jag några timmar en lördagkväll får vara bara Sofie, så gör det mig så himla lycklig. Då jag kan släppa lite på tyglarna, vara lite ansvarslös och bara släppa loss. Jag behöver det. Jag behöver det så himla mycket efter allt som hänt. Efter den fruktansvärda vintern som varit.

Men det konstiga är att jag är ännu mer rastlös nu än tidigare. Jag har alltid varit rastlös. Jag tittar nästan aldrig på tv. Jag ser aldrig på film. Jag har inte ro i kroppen att bara ligga på soffan och glo. Jag måste göra något. Surfa, skriva, prata, plocka med annat, rita lite...
Nu är det alltså ännu värre. Det kryper i kroppen på mig av att bara sitta hemma. Måste ut. Måste göra något.
Ikväll sitter jag här. Rastlös. Tvn är på. Datorn i knät. Lyssnar på musik. Försöker koppla av. Ta det lugnt. Bara sitta. Bara vara. Det går sådär bra...

En orkan.

Jösses. Min son alltså. Tio gånger värre än vad Mira någonsin varit. Han är överallt, far fram som en orkan. Nu når han ju överallt också. River ner rubbet i hans väg.
Men nu sover han. Och jag hade lite att städa. På bilden nedan är han i Miras rum. Det såg betydligt värre ut innan han var klar också. I hallen hade han rivit ut alla skor. I vardagsrummet var det leksaker och pusselbitar högt och lågt. Det här bådar inte gott för framtiden.

Om att stå och gå.

Ossian står överallt. Hela tiden. Utan att överdriva. Ålar sig från det ena stället till det andra. Stå stå stå. Jättekul.
Problemet är att han är nog lite väl optimistisk. Han tror att han kan stå själv. Och gå. Det kan han inte. Men han har bråttom och envis är han.
Det förvånar mig alltså inte om han faktiskt går på ett årsdagen. Mira gick när hon var 13 månader. Men jag tror att det finns möjlighet för lillebror att klå henne.

Idag har han tex stått flera gånger och bara hållt i en hand. Eller tagit några steg längs bordet. Och gått när han hållit i mig i en hand! En hand! Herregud.
Han har bråttom ja.

Happiness.

Jag skrev på Facebook igår att jag är så larvigt glad hela tiden. Och det stämmer. Jag är nästan förvånad själv. Jag är bara glad, dansar och ler. Skrattar och njuter av livet.
Visst händer det att oroar mig för hösten och jobb. Men för det mesta är jag bara glad och älskar livet. Det här är ju trots allt min sista föräldralediga sommar. Ja, även min sista ledighet med Ossian. Det gäller att ta vara på varenda minut. Fortare än jag kan ana så är det över.

Jag är ledig, det är sommar, jag har underbara barn och mycket roligt som väntar. Jag älskar livet just nu.

(Och ni, nu har jag fixat så ni kan gilla mina inlägg!)

Man bara måste älska de små liven.

- Mira, du är världens sötaste!
- Neeeej, jag är inte söt!
- Jo! Och du är världens finaste tjej.
- Neeeeej! Jag är inte söt! Jag är bara rik.
- Är du rik? (Försöker hålla mig ifrån skratt)
- Jaaa. Svarar hon som om det vore helt självklart.

Torsdag.

Ossian vaknade upp alldeles för tidigt i morse. Men efter bök och stök i en halvtimme somnade han faktiskt om och sov två timmar till. Tack för det!
Idag verkar han dessutom piggare och gladare. Skönt, jag har saknat min lilla goding.

Vi har varit på promenad i värmen och solen. Om en stund ska vi hem till fina fastern och fika.
Härlig torsdag!

Nationaldagen.

Myser hemma med mina små idag. Den lille är dock allt annat än pigg. Fortfarande väldigt förkyld och gnäller mer än något annat. Nu gör vi ett andra försök att få honom att sova. Under tiden tittar jag och Mira på Lotta och kramas.

Riktigt slappt idag. Vi har inte ens hoppat ur pyamasen än!

Tattoo.

I helgen pratade vi om tatueringar. Och min rädsla för det. Det är ju konstigt, men jag var aldrig rädd för att föda barn. Däremot är jag rädd för att det ska göra skit ont att tatuera mig. Larvigt? Ja. Men jag är skit feg.
Dock är jag mer och mer och ännu mer sugen på en. Vad och var är redan klart. Nu ska jag bara samla mod. Någon som kan skicka över lite?

Eller så går jag helt enkelt bara dit. Tar reda på vad det skulle kosta, hur lång tid det skulle ta. Sen tar jag med ipoden med foo fighters och bara härdar ut. Precis som att göra en rotfyllning. För det är jag faktiskt ännu räddare för. Och det klarade jag ju av.

(bild från weheartit.com)

Solen.

Fick sova till 6.40 idag. Tack Ossi! Så länge det är efter klockan sex är jag tacksam. Det suger att vakna vid fem-snåret varje dag.
Dessutom lyser ju solen idag. Välkommen tillbaka! Så pass att jag faktiskt skippade höstjackan när vi gick till dagis i morse. Det var ju faktiskt varmt. Eller ja, varmt och varmt. Varmare.

En bra start på en helt vanlig tisdag.

Beach 2012.

En månad var först målet. Nu har det gått en månad. Utan problem. Så nu är faktiskt planen att fortsätta under hela sommaren.
Vad har jag gjort då? Slutat ätit godis helt. Popcorn, en bit choklad och läsk är okej på helgen. Två dagar alltså. Ofta har det inte ens blivit två dagar. Slutat små äta. Slutat äta mjukt bröd.
Minst ett set plankan varje dag, 6 dagar i veckan. Och tre powerwalks (på en timme) i veckan. Dock har det bara blivit typ tre powerwalks på de senaste två veckorna. Skärpning på det!

Nu bjuder jag verkligen på mig själv. Så här är resultatet efter en månad.

3 maj 2012

3 maj 2012

3 maj 2012

27 maj 2012

4 juni 2012

4 juni 2012

Jag har svårt att se någon markant skillnad direkt. Däremot märker jag det lite eftersom inte putar ut eller "hänger över" jeansen längre.

Måndag.

Kan sommaren komma tillbaka nu?
Min lilla Ossi är dunder förkyld. Näsan rinner konstant och han är så hes att han knappt får fram ett ord. Stackars liten!
Jag känner mig dock ganska pigg. Tur! Ska ta lite bilder så ska jag visa er skillnaden på min mage på en månad. Ska bara överväga om jag vågar slänga upp de här. Ni klarar väl av lite bristningar och sånt va?

Godmorgon på er!

Bästa gänget!

Bästa kvällen jag hade igår. Fick såna flashbacks från 2007. Och jag bara log. Hela kvällen log jag. Härligaste gänget grabbar! Jag, åtta killar och en flickvän till en av killarna.
Toppen kväll!

Brr!

Vill inte gå ut idag! Fy sjutton. Och det här ska vara juni? 6 grader kallt, halv storm och ösregn. Jippi.
Men ut måste jag. Ikväll väntar galej (om jag ens vågar mig ut då) och jag behöver fixa lite inför det. Dessutom satt vi ju inne hela dagen igår. Trist! Jag blir galet rastlös av att bara gå hemma.

Humor.

Alltså humor. Har jag varit med om detta förut eller? Eh ja!
Människan beter sig så underligt i vissa situationer. Som om jag någonsin gjort dig så illa.
Kan bara skratta åt det. Så himla bisarrt. Så himla mycket humor.

Det som inte är humor däremot är min söta lilla son som ängnat hela dagen åt att gnälla och skrika. Och fortfarande gör det. Är det förkylningen? Eller kan det möjligt vara fler tänder på g? Någonting gör honom i alla fall riktigt sur. Han ska bara vara i famnen. Hela tiden.
Det är ytterst sällan jag säger det. Men nu längtar tills klockan slår sju så jag kan stoppa honom i säng. Men framförallt längtar jag tills jag får slänga mig på soffan med en skål popcorn. Själv. I tystnaden.

Vill ut!

Mira vill gå ut. Hon är van att vara ute varje dag och blir rastlös av att sitta hemma. Och jag förstår henne. Men just idag har jag ingen lust att ge mig ut. Det är grått, regnigt och kallt. Dessutom har lillebrorn vaknat upp på helt fel sida idag. Ingenting duger.

Istället tittar vi på film. Leker. Ritar, lägger pärlplattor och leker med playDo. Ja, ni hör. En riktig pysseltjej är hon. Kul, tycker jag. För jag älskar själv att pyssla!
Senare kommer barnens faster hit och bakar kladdkaka med oss. Det är ju trots allt fredag!

Det är dags för fredagsmys.

Passande väder för fredagsmys. Jag är som vanligt trött trött trött.
Men nu sover Ossian igen. Jag och Mira ligger på soffan och tittar på film och lyssnar på regnet utanför. Så skönt.
Ännu mer skönt att jag tvättat och dammsugit igår så jag bara kan slappa, mysa och leka med barnen idag.

Hoppas att ni får en bra fredag!