Packapackapacka.

Imorgon bär det av till min älskade mamma och lillebror i Värmland. Jag längtar som vanligt så mycket att jag nästan spricker. För det finns ingenting som slår naturen, känslan och friden man känner där. Att vara hemma, men ändå så långt bort. Att bara vara nära de man älskar allra mest.
Hela eftermiddagen har jag farit runt och bockat av den ena saken efter den andra. Handlat blöjor, några cider, fixat middag, badat barn, packat, packat och packat lite till. Och så slutligen, lagt barn i deras sängar i hopp om att de faktiskt sover någorlunda okej i natt. Lång resa imorgon.
Jag själv har landat på soffan och här tänker jag faktiskt sitta ikväll. Det mesta är gjort, så jag kan sitta här utan att känna mig stressad.

Trevlig kväll på er! Vi hörs under helgen.