Humor.

Alltså humor. Har jag varit med om detta förut eller? Eh ja!
Människan beter sig så underligt i vissa situationer. Som om jag någonsin gjort dig så illa.
Kan bara skratta åt det. Så himla bisarrt. Så himla mycket humor.

Det som inte är humor däremot är min söta lilla son som ängnat hela dagen åt att gnälla och skrika. Och fortfarande gör det. Är det förkylningen? Eller kan det möjligt vara fler tänder på g? Någonting gör honom i alla fall riktigt sur. Han ska bara vara i famnen. Hela tiden.
Det är ytterst sällan jag säger det. Men nu längtar tills klockan slår sju så jag kan stoppa honom i säng. Men framförallt längtar jag tills jag får slänga mig på soffan med en skål popcorn. Själv. I tystnaden.