En rastlös själ.

De senaste veckorna har jag mått bättre och bättre. Gjort mer och mer saker för min egen skull. Saker som jag tycker om. Saker där jag får vara Sofie. Faktum är ju att jag 24/7 är mamma. Om jag några timmar en lördagkväll får vara bara Sofie, så gör det mig så himla lycklig. Då jag kan släppa lite på tyglarna, vara lite ansvarslös och bara släppa loss. Jag behöver det. Jag behöver det så himla mycket efter allt som hänt. Efter den fruktansvärda vintern som varit.

Men det konstiga är att jag är ännu mer rastlös nu än tidigare. Jag har alltid varit rastlös. Jag tittar nästan aldrig på tv. Jag ser aldrig på film. Jag har inte ro i kroppen att bara ligga på soffan och glo. Jag måste göra något. Surfa, skriva, prata, plocka med annat, rita lite...
Nu är det alltså ännu värre. Det kryper i kroppen på mig av att bara sitta hemma. Måste ut. Måste göra något.
Ikväll sitter jag här. Rastlös. Tvn är på. Datorn i knät. Lyssnar på musik. Försöker koppla av. Ta det lugnt. Bara sitta. Bara vara. Det går sådär bra...