Och det får man ju.
Jag kommer förmodligen aldrig att gifta mig. I ärlighetens namn vet jag inte ens om jag skulle vilja det, om jag nånsin kommer vara i närheten av det, efter allt som har hänt.
Men det är så många bröllop runt omkring mig nu att jag drömmer lite om den där vita klänningen. Om festen. Om inbjudningskorten. Om ett tema. Om hur jag skulle vilja ha det. Och om planeringen. För jag tycker det skulle vara så himla kul att bara planera ett bröllop.
En dröm ja. Kanske jag har en gubbe som vill gifta sig med mig när jag är 65. Tills dess förblir jag ogift. (Och lär med största sannolikhet dö som ogift).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar