Den här natten alltså. Oj oj. Vid fem-tiden i morse ville Ossian inte sova mer. Jag funderade istället på om jag ens hunnit somna än?! Men det är synd om honom. Kokhet och så svårt att komma till ro. Älskade lilla vän.
Vi somnade om efter sex och när det väl blev morgon på riktigt var jag så trött att jag bokstavligen inte orkade hålla mig vaken. Det händer typ aldrig. Hur trött jag än är så är jag alltid vaken när barnen är uppe.
Men nej. Jag vaknade istället av Mira som stod och tjatade på mig. "Mamma, mamma! Åtti vill gå upp!" Ja, det kan man säga att han ville. När jag slog upp ögonen var han halvvägs på väg ur sängen. Hjälp! Hade lyft över honom bredvid mig och han var på väg i famnen på Mira.
Nu ska vi se om vi lyckas få denna dag att gå ihop. Ossian vill bara vara hos mig. Vilket gör att Mira bara bråkar om hon inte får uppmärksamhet. Och jag är så trött att jag bara vill gråta.
Men det är ju fredag trots allt. Och tycker om att ha min fina lilla Mira hemma. Hon säger och gör så mycket roligt, att hon lyfter vilken tråkig dag som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar