Hejdå 2012.

Jag brukar sällan göra något stort av nyår. Lite överskattat, som jag tycker att det är. Förra året satt jag i sängen hos min mamma och ammade vid tolvslaget. Inte ett dugg ledsen över det.
Men år ska jag faktiskt dra på mig den lilla svarta och gå på fest. Vilket jag ser fram emot! Man vet inte hur länge det dröjer tills det blir tillfälle för nyårsfest nästa gång. Jag är dock genom förkyld, tjoho. Igår nös jag ungefär 3000 gånger, idag har jag knappt någon röst. Ännu mindre ikväll, kan jag tänka mig. Men hur som, jag är i alla fall pigg.

Mina små firar in det nya året tillsammans med mormor. Och de verkar minst sagt gå över förväntan! Jag pratade med de i morse och Mira är precis sådär glad som vi väntat oss. Det går bra för Ossian också, han sköter sig, sover hela nätterna och är glad. Men mormor är hans trygghet nu och han låter henne inte gå ur hans synfält.
De små godingarna - jag saknar dem så att det gör ont! Det är så tomt här hemma. Jag är verkligen halv utan dem.
Men den här dagen kommer gå fort, imorgon har jag förberett med massa läsk och godis för en bakis-dag på soffan. Sen så, börjar den nästan 50 mil långa resan till mormor och barnen.

GOTT NYTT ÅR! Hoppas att Ni får en jättefin dag och kväll, vad ni än hittar på.

Only lonely.

Mina älskade små har packat in sig i mormorns bil och åkt med henne till Värmlandsskogarna. Mira har tjatat om det här så länge nu, det är nog nästan bättre än julafton. I morse flög hon upp, klädde på sig, sen stod hon i fönstret och tittade och tjatade "när kommer mormor?". Hon har pratat om allt de ska göra, att hon ska sova i morbrors rum, att de ska åka pulka osv osv. Hon kommer nog få det alldeles underbart!
Min oro ligger istället hos lille Ossi, som inte förstår. Som satte sig i bilen och åkte iväg. Inga tårar, inget sånt. Men att han ska vara där i flera dagar, det förstår han ju inte. Även fast jag innerst inne vet att detta är en cool liten kille, han kommer anpassa sig fint, så känns det i hjärtat.

Och jag då? Jag har aldrig varit utan de såhär länge. Någon natt hit eller dit, men inte mycket mer än så. Ossian har sovit borta en enda gång. Mitt mammahjärta värker lite, jag saknar dem redan.
Men på onsdag ses vi. Då åker jag upp till min mamma och pussar ihjäl dem. Och tills dess ska jag... Ligga på soffan, äta god mat, trycka i mig godis, se på en film, fixa naglar, gå på fest, ha sovmorgon.

Give me a break.

I natt fick jag färdas tillbaka i tiden. Ungefär ett år. Jag fick känna på hur det var att ha en liten kolik-bebis igen. Något jag gärna önskat jag aldrig skulle behöva uppleva igen. Men Ossian skulle till varje pris inte sova, trots att han var så trött, så trött. Vid fem-tiden imorse somnade vi. Ä N T L I G E N.
Tyvärr verkar denna kväll och natt inte börja mycket bättre. Ossian är världens lättaste att lägga. Han dricker sin välling i sängen, sen sover han. Ikväll skriker han. Ropar, skriker, ropar, skriker. Fan alltså. Jag orkar inte en natt till.

Men trots det så känner jag mig ändå glad och nöjd. Har haft så fina dagar och har så mycket roligt framför mig.
Något mindre kul är dock att min mobil krånglar och måste lämnas in i morgon. Det kommer bli några jobbiga dagar utan min älskade telefon. (Hur överlever man utan en?)

Långledigt.

Vi har tagit julledigt nu, jag och barnen. De ska inte tillbaka till dagis förrän den 14e januari! Snacka om lyx. Jag har däremot några nagelkunder inplanerade under mellandagarna, men det gör mig absolut ingenting. Det tycker jag ju bara är roligt!

Vi börjar ledigheten med förkylning. Det hostas och snoras från alla håll, men det är väl lika bra att vi tar det nu. Då kanske vi är pigga till jul!

Om julen.

Julen närmar sig. Och nu känner jag mig lugn igen. Alla julklappar är fixade, alla kläder klara (ja, jag planerar vad vi ska ha på sig en evighet innan). Kvar är bara den maten som vi ska köpa. Och så ska klapparna slås in. Men det tycker jag bara är roligt, så det gör jag någon kväll bara.
Nu ser jag fram emot julafton. Jag blir som ett litet barn såhär dagarna innan. Jag ser längtar till det så mycket, trots att man faktiskt inte är barn längre. Men jag älskar att vara tillsammans med min stora grekiska galna familj. Och jag älskar att se barnen få alla klappar. Och jag älskar Kalle Anka (med eller utan svart liten gubbe). Och jag älskar julklappsspelet.
Snart är vi där.

Om tabun. Och hur allt kan ändras.

För första gången på länge så skriver jag direkt ifrån hjärtat. Utelämnar mig lite.

Man blir mamma. Det är meningen att man ska älska och avguda det där lilla barnet. Men om man inte gör det då?
Jag grät många kvällar över att jag inte älskade Ossian. Att jag inte kände de där moderskänslorna för honom. Han var en skrikande bebis som jag var tvungen att ta hand om, men ibland ville jag bara ge bort honom. Han var ju mitt barn, varför älskade jag inte honom? Vad var det för fel på mig?
Idag kan jag förstå varför. Situationen med pappan som var helt ohållbar, helt ur balans. Ossians kolik i kombination med min otroliga sömnbrist. Allt jag ville var att sova. Men det var ju pga honom som jag inte kunde sova. Och då blev jag arg på min lilla bebis.
Jag tog hand om honom. Jag gjorde precis som man ska göra. Jag tröstade, ammade, vaggade, vysjade. Men jag älskade inte.

Ossian var nästan fyra månader när jag för första gången sa att jag älskade honom. Jag kramade om honom, grät och sa de magiska orden. Och sedan dess har jag älskat honom mer och mer för varje dag.
Koliken gick över, jag fick sova (någorlunda i alla fall) och plötsligt växte det fram en go liten personlighet ur denna lilla pojken. Jag skulle aldrig ge bort honom. Jag älskar honom oändligt, han är den finaste, härligaste lilla kille jag vet.
För det är precis vad han är. En glad liten skit, som gärna springer fram, klättrar överallt och med enormt mycket vilja. Men han får så många komplimanger för det där leendet, där han visar sin söta glugg mellan framtänderna. Alla säger att han jämt är så glad, och det är precis så jag känner honom nu. Han är mitt lilla charmtroll som alltid får mig på bra humör, bara genom att finnas till.

Stressigt.

Jag har aldrig riktigt förstått det där med julstress. Jag bara njuter, inte ett dugg stressad.
Tills nu.

Mira ligger däckad i feber. Det innedär såklart att hon måste vara hemma ifrån dagis. Vilket innebär att allt där som jag måste göra (sjukt mycket, jag skojar inte), måste jag på något mirakulöst vis göra på minimalt med tid. Jag brukar aldrig vara såhär sent ute, men i år har jag av någon anledning dragit ut på allt. Ja, allt. Så himla smart, Sofie. Spara allting till sista veckan.
Men ja, det ska nog gå. Hoppas jag. Om jag klonar mig. Í vilket fall som helst så blir det ju jul om en vecka ändå. Och det, Det ser jag fram emot!

Ledigt?

Fullt upp. Men jag gillar det, jag blir glad av det.
Det är jobb, naglar som ska göras, jag ska övningsköra, plugga teori, vara med barnen, städa hemmet och försöka träffa vänner. Och så försöker jag in i det sista att brottas med den här förkylningen.

Nästa vecka väntar massor med skoj. Mycket naglar, lite jobb och julklappspyssel. Och sen, sen är det ju faktiskt julafton.

Glada barn idag också!

Nu var det väl min tur.

Det har varit förkylt här hemma, jag har jobbat hela veckan och nu... Nu ligger jag däckad. Det var väl min tur. Huvudvärk, halsont, men framförallt så fryser jag ihjäl. Jag har långkalsonger, jeans, strumpor, raggsockar, t-shirt, tjock tröja och filt på mig. Men fryser fryser fryser. Brr!
Dessutom tyckte Ossian att det var godmorgon vid 05 i morse.

Gnäll, gnäll. Men fy så seg jag är nu! Och inte alls sugen på att vara sjuk.

Det här är ju löjligt.

Vi är snart i mitten på december. Mitt i vintern. Utanför är det mörkt och snö överallt.
I mitt liv betyder det att jag blir deppig, lättirriterad, orkeslös och tappar lusten till allt.

I år händer något annat. Jag är pigg, glad, positiv, hittar på massor med saker och älskar det. Jag trodde nog aldrig att jag skulle få en vinter där jag faktiskt är glad att det är snö ute, att jag skiter fullständigt i att det är mörkt och tänder några ljus istället. Att jag istället för att ligga hemma och dra täcket över huvudet, så hittar jag på saker. Om det så är att träffa vänner, åka pulka med barnen eller göra naglar. Allt för att jag vill, för att jag orkar. För att jag mår bra av det.
Tack 2012. Tack för att jag (för första gången i mitt liv) får uppleva en bra vinter.

Gör det du mår bra av.

Vilken underbart härlig helg!
Efter all skit som varit så har jag lärt mig att fokusera på rätt saker, tänka positivt och göra sånt som man blir glad av.
Vi har åkt pulka, mitt hjärta är så lyckligt när barnen skrattar och har kul. Jag har fixat naglar, jag har träffat en gammal vän och skrattat.
Vi har varit på julmarknad, druckit varm choklad och skrattat. Vi har griljerat julskinka och jag har bara varit glad. Lycklig.
Det låter som om det vore i någon såpa, men helgen har varit fin. En perfekt balans av familjekul och egentid.

Imorgon ska jag jobba. Så glad och ser fram emot det massor! Jag trivdes där på en gång, första dagen jag var där. Och jag hoppas verkligen att jag får jobba mer!

Hej härliga fredag!

Vaknade upp glad idag. Det händer ju typ aldrig eftersom jag har världens sämsta morgonhumör. Men när lille Ossi vaknar klockan sex istället för fem och jag har sovit bra under natten, så kan även jag vara glad.

Idag är barnen hemma och lediga. Ska bli mysigt och jag hoppas vi får en bra dag utan massa bråk.
Planen är att gå ut och leka i snön och åka pulka senare.
Ikväll tänkte jag måla naglar och ligga på soffan. En härlig fredag, med andra ord!

Såhär ser det ut utanför vårt fönster just nu. Vackert!

Skapar.

Skapandet är igång. Så kul att jag skulle kunna sitta där flera timmar.
Men nu ska jag äta lite. Sen ska jag faktiskt ut och köra bil i vintern. Hoppas verkligen att det går bra. Men det ska det nog göra!

Vintern är här.

Det var ca 30 cm nysnö utanför porten idag. Jag gjorde ett snabbt (och smart) drag i att lämna vagnen hemma och packade ner båda barn i pulkan istället. Visserligen höll stackars lilla Ossian på att blåsa bort, men vi kom i alla fall fram. Hade det inte varit för att jag hade ett samtal på dagis idag, så hade jag minsann struntat i att gått dit idag. Men det gick ju bra. Fram kom vi, utan problem faktiskt. Även fast vi alla var röda om kinderna och snöiga överallt.

Snön vräker fortfarande ner utanför fönstret. Och jag kan inte undgå att flina lite åt alla dumma 08or som fortfarande inte förstår att vi får en vinter varje år. Ja, jag är ju själv det, men jag är i alla fall medveten. (Glömmer aldrig den där januarimorgonen när jag bodde i Värmland och mamma skulle köra mig till min praktik. Utanför vår dörr väntade 50 cm nysnö och en stor snövall).
Därför är jag lite extra tacksam för att jag sprang på stan igår. För idag spelas julmusik och jag ska rensa rensa och rensa i klädkammaren och skåp här hemma.

Naglar.

Vi närmar oss jul och nyår. Jag har redan gjort reklam för mig på min facebook sida. Vore himla kul att få göra massor med fina naglar innan det nya året! Hör av er om Ni är sugna.
Men så klippte jag ju av mina egna naglar för en tid sedan. Några hade gått av och då brukar jag klippa ner dem och "börja om" från början. Men det vore ju faktiskt väldigt kul om jag också fick ha fina långa naglar. Så nu funderar jag på om jag ska våga på att göra akrylen på mig själv... Jag är riktigt sugen ska jag erkänna. Mycket på gång och många idéer.

Upptagen tjej.

Så mycket att göra, så lite tid. Jösses alltså. Jag ska vara arbetslös men har saker att göra hela tiden. Förutom barnen, matlagning, handling, städning så är det så mycket annat. Jag har börjat rensa, slänga grejer hemma. Jag har diverse projekt på gång. Jag planerar julklappar och ska ge mig ut och köpa dem. Jag planerar nyår. Jag har körlektioner, jag pluggar teori. Jag söker jobb, skriver ansökningar. Jag läser på, letar inspiration och gör nya naglar.
Det var länge sen jag satt hemma och gjorde ingenting. På dagtid i alla fall. På kvällarna försöker jag ha en stund att bara koppla av. Även fast nagelpysslet ibland hamnar på kvällstid. Men det är ju en stor hobby, någonting som jag brinner för. Och därmed något som jag gärna offrar min egentid för.

Fullt upp alltså. Men livet är härligt. Jag gillar när jag har mycket på gång. Jag dör ju i rastlöshet annars.
Imorgon ska jag tvätta (mounteverest i tvättkorgen), söka jobb och handla julklappar. I snökaoset. Det väntas tydligen ännu mer snö här imorgon. Så ja, jag kanske fortsätter projekten hemma och väntar lite med klapparna. Kanske.