Only lonely.

Mina älskade små har packat in sig i mormorns bil och åkt med henne till Värmlandsskogarna. Mira har tjatat om det här så länge nu, det är nog nästan bättre än julafton. I morse flög hon upp, klädde på sig, sen stod hon i fönstret och tittade och tjatade "när kommer mormor?". Hon har pratat om allt de ska göra, att hon ska sova i morbrors rum, att de ska åka pulka osv osv. Hon kommer nog få det alldeles underbart!
Min oro ligger istället hos lille Ossi, som inte förstår. Som satte sig i bilen och åkte iväg. Inga tårar, inget sånt. Men att han ska vara där i flera dagar, det förstår han ju inte. Även fast jag innerst inne vet att detta är en cool liten kille, han kommer anpassa sig fint, så känns det i hjärtat.

Och jag då? Jag har aldrig varit utan de såhär länge. Någon natt hit eller dit, men inte mycket mer än så. Ossian har sovit borta en enda gång. Mitt mammahjärta värker lite, jag saknar dem redan.
Men på onsdag ses vi. Då åker jag upp till min mamma och pussar ihjäl dem. Och tills dess ska jag... Ligga på soffan, äta god mat, trycka i mig godis, se på en film, fixa naglar, gå på fest, ha sovmorgon.