Julen närmar sig. Och nu känner jag mig lugn igen. Alla julklappar är fixade, alla kläder klara (ja, jag planerar vad vi ska ha på sig en evighet innan). Kvar är bara den maten som vi ska köpa. Och så ska klapparna slås in. Men det tycker jag bara är roligt, så det gör jag någon kväll bara.
Nu ser jag fram emot julafton. Jag blir som ett litet barn såhär dagarna innan. Jag ser längtar till det så mycket, trots att man faktiskt inte är barn längre. Men jag älskar att vara tillsammans med min stora
grekiska galna familj. Och jag älskar att se barnen få alla klappar. Och jag älskar Kalle Anka (med eller utan svart liten gubbe). Och jag älskar julklappsspelet.
Snart är vi där.
Tack, vad glad jag blir :)
SvaraRadera