Stressigt.

Jag har aldrig riktigt förstått det där med julstress. Jag bara njuter, inte ett dugg stressad.
Tills nu.

Mira ligger däckad i feber. Det innedär såklart att hon måste vara hemma ifrån dagis. Vilket innebär att allt där som jag måste göra (sjukt mycket, jag skojar inte), måste jag på något mirakulöst vis göra på minimalt med tid. Jag brukar aldrig vara såhär sent ute, men i år har jag av någon anledning dragit ut på allt. Ja, allt. Så himla smart, Sofie. Spara allting till sista veckan.
Men ja, det ska nog gå. Hoppas jag. Om jag klonar mig. Í vilket fall som helst så blir det ju jul om en vecka ändå. Och det, Det ser jag fram emot!