Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans.
Jag tänker mycket på kärlek nu för tiden. Jag har alltid drömt om evig kärlek. Om kärlek som sprudlar överallt, högt och lågt. Om att leva med någon som man älskar, no matter what.
Jag har alltid följt min magkänsla, mitt hjärta. Det som inte har känts bra i hjärtat har jag inte kämpat för. Men jag har väldigt lätt för att falla, ge mitt hjärta till någon annan.
Jag har blivit bränd, sårad, bedragen och förnedrad gång på gång. Det gör ont. Man är ledsen och arg, besviken och sömnlös. Man bygger upp nya murar och går vidare.
Jag har svårt att släppa in någon. Svårt att öppna mig, svårt för att prata om sånt som verkligen känns i hjärtat. Svårt för att lita på andra, svårt för att tro på andras kärlek. Jag älskar så många och så mycket. Men jag har aldrig trott att någon har älskat mig tillbaka på samma sätt.
Kärlek. Det som betyder allra mest i min värld. Kärleken är vad min blivande tatuering innehåller. Ändå blir det bara så fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar