Om dagis.

Jag har nu varit med till och från i en vecka på dagis. (Ja, jag kommer fortsätta säga dagis, ni får ursäkta mig). Och trots att jag redan hade goda erfarenheter så har jag nu fått en stor inblick i det hela, lärt känna pedagogerna ännu mer och verkligen fått en helt annan förståelse.
Igår när jag kom hade de hämtat Mira till Ossians avdelning (Miras gamla). Hon var i himlen, ett riktigt dagisbarn är hon. Hjulade, lekte, höll i samling för småttingarna och stortrivdes när de andra barnen ropade på henne. Lillebror satt nöjd och tittade på, skrattade eller försökte hänga med i leken. Där var hans trygghet. Och när han var ledsen hade pedagogerna helt enkelt gått och hämtat Mira.

Idag lämnade jag honom gråtades igen. Men det gör inte längre ont i hjärtat. Jag är så himla trygg med att pedagogerna sköter sitt jobb. Idag fick de lite större barnen gå till skogen, medans Ossian blev kvar inne med två små till. De diskuterade vilka av pedagogerna som skulle gå ut och vilka som skulle vara kvar. Men eftersom Ossian tydligen tyr sig lite till en av dem, så stannade hon självklart kvar hos honom.
Jag litar på dem. Och därför känns det så tryggt att lämna honom där. Även fast jag redan är rastlös här hemma. Men nästa vecka satsar jag på att söka massa massa massa jobb! Wish me luck.