Om en skild värld.

Ibland drömmer jag mig bort. Drömmer mig tillbaka.
Till de där stunderna då jag upplevde något helt annat, när mitt liv sattes på paus och jag klev in i något annat. Men jag trivdes där. Och jag behövde det mer än någonsin. Pausen ifrån kaoset, pausen ifrån verkligheten.
Där jag fick, bara för en stund, vara bara jag, skratta och må bra. Ibland saknar jag lite. Men tiden var inte rätt.
Men jag är evigt tacksam, det är jag. Och mitt hjärta så mycket finare, inte lika trasigt på grund av det. Ibland behöver man bara en frizon.