Som Ni vet sen innan så kommer jag inte att skriva vad jag jobbar med eller vart.
För det första - jag är helt obeskrivligt glad som har fått ett jobb! Som passar mig bra, både som person och tidsmässigt. För det är mycket som ska funka när man har barn, och de kommer inte att behöva gå mer än 6-7 timmar på förskolan och max fyra dagar i veckan. Dessutom är det en provanställning som är nästintill heltid. Vad mer kan man begära?
Det här är något helt nytt för mig. Något som jag aldrig har gjort tidigare. Bara en sådan enkel sak som att jag ska arbeta i mina privata kläder. Det har liksom aldrig hänt. Eller att det är ett arbete som faktiskt betyder något. Där det inte är samma sak varje dag.
Jobbet kräver dessutom att jag tar körkort så (hör och häpna) - i början på 2013 så måste det vara klart.
Heja! Nu är det bara ut och köra! ;)
SvaraRaderaNu kommer det bli typ världens längsta svar...
SvaraRaderaIgår när jag hämtade Sebastian så sa Moreta att dom skulle vara ute idag för hon skulle ha inskolning inne.
När vi kom idag så var alla barnen ute och jag tog förgivet att någon av Sebastians fröknar skulle vara med men jag såg ingen av dom. Simon sprang i väg och började leka men Sebastian kände väl att jag blev lite stressad över hela situationen så han blev orolig och började nästan gråta. Då kom Alexandra och försökte locka med sig Sebastian men han känner ju inte henne så det gick inte så bra. Då sa hon att jag skulle gå in och säga till Moreta.
När jag kommer in sitter det fem-sex andra barn där inne, alltså "gamla" barn. Moreta säger kort att "han ska va ute, jag har inskolning". Ja jo, men Sebastian känner sig orolig eftersom han inte känner igen någon vuxen, svarade jag. Då tyckte hon att jag skulle lämna honom hos Gunilla (eller vad hon nu hette). Ingen som har presenterat sig för mig och jag vet inte alls vem det är! Det visade sig vara en vikarie som jag träffade både igår och idag på morgonen men hon presenterar sig inte och talar inte om vem hon är. Det i sig tycker jag är väldigt konstigt, jag vill ju liksom veta vem som ska ta hand om mitt barn.
När jag gick ut med Sebastian igen så mötte jag henne i dörren då hon gick in för att hämta något. Jag stod ute och väntade i säkert fem minuter utan att hon kom ut igen. Det slutade med att Katarina tog hand om Sebastian...
Jag tyckte att Moreta kunde ha skickat ut något av dom andra barnen och låtit Sebastian varit inne när hon vet att han tycker att sånna här situationer är jobbiga. Och så anser jag att det är en självklarhet att vikarier presenterar sig. Jag har själv jobbat på dagis i tre år och aldrig träffat en förälder som jag INTE presenterat mig för. Trist att det blir så här och på den korta tid barnen har gått där har liknande grejer hänt förut.
Går det bra på jobbet?! Och lycka till med körkortet, det klarar du galant :)
Det var bara surtanten från Sebastians avdelning ute och Moreta som var inne. Dom andra två såg jag inte alls. Men det verkar inte vara något ovanligt, tycker det är mer regel än undantag att dom är och springer någon annanstans.
SvaraRaderaVem pratade ni med då, ordinarie fröknarna eller? Vet liksom inte vem jag ska vända mig till. Känns inte som jag får någon riktig kontakt med Sebastians fröknar :( Simons avdelning är jag nöjd med, någon miss har dom väl också gjort men inte i närheten av det här som hände idag. Hoppas surpuppan håller sig därifrån bara...
From imorgon kommer mina gå 8-14 och så hoppas jag på lite mer lugn och ro. Jag ska ta upp det här som hände idag med Moreta imorgon och ifrågasätta varför vikarier inte talar om vilka dom är. Det är liksom våra barn det handlar om, inte en handväska.
Blev så full i skratt nu på morgonen när jag lämnade Sebastian. Gissa vem som kom fram och presenterade sig?! Och tom fyrade av ett leende! Undrar om hon läser din blogg hahaha!
SvaraRadera