Jag hinner knappt märka att jag faktiskt är arbetslös. Visst att jag inte har ett jobb att gå till, men dagarna är fullsmockade med annat att göra ändå. Det finns alltid saker att göra i hemmet, tvätta, plocka, städa, laga mat och fixa. Barn ska lämnas och hämtas på dagis. Jag ska springa iväg på diverse grejer, arbetsförmedlingen och söka jobb högt och lågt. Jag måste fila på min cv och ansökan stup i kvarten, hela tiden vara uppdaterad och söka jobb via datorn. Jag planerar in tider för att på riktigt börja övningsköra och ska faktiskt redan imorgon sätta mig bakom ratten (pirrigt!).
Jag planerar, skriver lappar, bockar av och ser fram emot roliga saker. Som den här helgen tex. Den är så himla efterlängtad och har all potensial att bli en riktigt bra helg!
Jag har fullt upp och hinner knappt reflektera eller ha ångest över att jag inte har något jobb. Men såklart, jag längtar efter ett jobb. Rutiner, vardag, träffa vuxna människor och vara någonstans där jag känner att jag behövs. Men just nu tar jag vilket jobb som helst. Bara det är ett jobb. Någonting som ger mig pengar, lite stimulans.
Vad som helst. Hör ni det där ute? Jag vill jobba nu!
Du är så grym som jobbar på körkortet samtidigt. Och jobben kommer!
SvaraRadera