Hejdå 2012.

Jag brukar sällan göra något stort av nyår. Lite överskattat, som jag tycker att det är. Förra året satt jag i sängen hos min mamma och ammade vid tolvslaget. Inte ett dugg ledsen över det.
Men år ska jag faktiskt dra på mig den lilla svarta och gå på fest. Vilket jag ser fram emot! Man vet inte hur länge det dröjer tills det blir tillfälle för nyårsfest nästa gång. Jag är dock genom förkyld, tjoho. Igår nös jag ungefär 3000 gånger, idag har jag knappt någon röst. Ännu mindre ikväll, kan jag tänka mig. Men hur som, jag är i alla fall pigg.

Mina små firar in det nya året tillsammans med mormor. Och de verkar minst sagt gå över förväntan! Jag pratade med de i morse och Mira är precis sådär glad som vi väntat oss. Det går bra för Ossian också, han sköter sig, sover hela nätterna och är glad. Men mormor är hans trygghet nu och han låter henne inte gå ur hans synfält.
De små godingarna - jag saknar dem så att det gör ont! Det är så tomt här hemma. Jag är verkligen halv utan dem.
Men den här dagen kommer gå fort, imorgon har jag förberett med massa läsk och godis för en bakis-dag på soffan. Sen så, börjar den nästan 50 mil långa resan till mormor och barnen.

GOTT NYTT ÅR! Hoppas att Ni får en jättefin dag och kväll, vad ni än hittar på.

Only lonely.

Mina älskade små har packat in sig i mormorns bil och åkt med henne till Värmlandsskogarna. Mira har tjatat om det här så länge nu, det är nog nästan bättre än julafton. I morse flög hon upp, klädde på sig, sen stod hon i fönstret och tittade och tjatade "när kommer mormor?". Hon har pratat om allt de ska göra, att hon ska sova i morbrors rum, att de ska åka pulka osv osv. Hon kommer nog få det alldeles underbart!
Min oro ligger istället hos lille Ossi, som inte förstår. Som satte sig i bilen och åkte iväg. Inga tårar, inget sånt. Men att han ska vara där i flera dagar, det förstår han ju inte. Även fast jag innerst inne vet att detta är en cool liten kille, han kommer anpassa sig fint, så känns det i hjärtat.

Och jag då? Jag har aldrig varit utan de såhär länge. Någon natt hit eller dit, men inte mycket mer än så. Ossian har sovit borta en enda gång. Mitt mammahjärta värker lite, jag saknar dem redan.
Men på onsdag ses vi. Då åker jag upp till min mamma och pussar ihjäl dem. Och tills dess ska jag... Ligga på soffan, äta god mat, trycka i mig godis, se på en film, fixa naglar, gå på fest, ha sovmorgon.

Give me a break.

I natt fick jag färdas tillbaka i tiden. Ungefär ett år. Jag fick känna på hur det var att ha en liten kolik-bebis igen. Något jag gärna önskat jag aldrig skulle behöva uppleva igen. Men Ossian skulle till varje pris inte sova, trots att han var så trött, så trött. Vid fem-tiden imorse somnade vi. Ä N T L I G E N.
Tyvärr verkar denna kväll och natt inte börja mycket bättre. Ossian är världens lättaste att lägga. Han dricker sin välling i sängen, sen sover han. Ikväll skriker han. Ropar, skriker, ropar, skriker. Fan alltså. Jag orkar inte en natt till.

Men trots det så känner jag mig ändå glad och nöjd. Har haft så fina dagar och har så mycket roligt framför mig.
Något mindre kul är dock att min mobil krånglar och måste lämnas in i morgon. Det kommer bli några jobbiga dagar utan min älskade telefon. (Hur överlever man utan en?)

Långledigt.

Vi har tagit julledigt nu, jag och barnen. De ska inte tillbaka till dagis förrän den 14e januari! Snacka om lyx. Jag har däremot några nagelkunder inplanerade under mellandagarna, men det gör mig absolut ingenting. Det tycker jag ju bara är roligt!

Vi börjar ledigheten med förkylning. Det hostas och snoras från alla håll, men det är väl lika bra att vi tar det nu. Då kanske vi är pigga till jul!

Om julen.

Julen närmar sig. Och nu känner jag mig lugn igen. Alla julklappar är fixade, alla kläder klara (ja, jag planerar vad vi ska ha på sig en evighet innan). Kvar är bara den maten som vi ska köpa. Och så ska klapparna slås in. Men det tycker jag bara är roligt, så det gör jag någon kväll bara.
Nu ser jag fram emot julafton. Jag blir som ett litet barn såhär dagarna innan. Jag ser längtar till det så mycket, trots att man faktiskt inte är barn längre. Men jag älskar att vara tillsammans med min stora grekiska galna familj. Och jag älskar att se barnen få alla klappar. Och jag älskar Kalle Anka (med eller utan svart liten gubbe). Och jag älskar julklappsspelet.
Snart är vi där.

Om tabun. Och hur allt kan ändras.

För första gången på länge så skriver jag direkt ifrån hjärtat. Utelämnar mig lite.

Man blir mamma. Det är meningen att man ska älska och avguda det där lilla barnet. Men om man inte gör det då?
Jag grät många kvällar över att jag inte älskade Ossian. Att jag inte kände de där moderskänslorna för honom. Han var en skrikande bebis som jag var tvungen att ta hand om, men ibland ville jag bara ge bort honom. Han var ju mitt barn, varför älskade jag inte honom? Vad var det för fel på mig?
Idag kan jag förstå varför. Situationen med pappan som var helt ohållbar, helt ur balans. Ossians kolik i kombination med min otroliga sömnbrist. Allt jag ville var att sova. Men det var ju pga honom som jag inte kunde sova. Och då blev jag arg på min lilla bebis.
Jag tog hand om honom. Jag gjorde precis som man ska göra. Jag tröstade, ammade, vaggade, vysjade. Men jag älskade inte.

Ossian var nästan fyra månader när jag för första gången sa att jag älskade honom. Jag kramade om honom, grät och sa de magiska orden. Och sedan dess har jag älskat honom mer och mer för varje dag.
Koliken gick över, jag fick sova (någorlunda i alla fall) och plötsligt växte det fram en go liten personlighet ur denna lilla pojken. Jag skulle aldrig ge bort honom. Jag älskar honom oändligt, han är den finaste, härligaste lilla kille jag vet.
För det är precis vad han är. En glad liten skit, som gärna springer fram, klättrar överallt och med enormt mycket vilja. Men han får så många komplimanger för det där leendet, där han visar sin söta glugg mellan framtänderna. Alla säger att han jämt är så glad, och det är precis så jag känner honom nu. Han är mitt lilla charmtroll som alltid får mig på bra humör, bara genom att finnas till.

Stressigt.

Jag har aldrig riktigt förstått det där med julstress. Jag bara njuter, inte ett dugg stressad.
Tills nu.

Mira ligger däckad i feber. Det innedär såklart att hon måste vara hemma ifrån dagis. Vilket innebär att allt där som jag måste göra (sjukt mycket, jag skojar inte), måste jag på något mirakulöst vis göra på minimalt med tid. Jag brukar aldrig vara såhär sent ute, men i år har jag av någon anledning dragit ut på allt. Ja, allt. Så himla smart, Sofie. Spara allting till sista veckan.
Men ja, det ska nog gå. Hoppas jag. Om jag klonar mig. Í vilket fall som helst så blir det ju jul om en vecka ändå. Och det, Det ser jag fram emot!

Ledigt?

Fullt upp. Men jag gillar det, jag blir glad av det.
Det är jobb, naglar som ska göras, jag ska övningsköra, plugga teori, vara med barnen, städa hemmet och försöka träffa vänner. Och så försöker jag in i det sista att brottas med den här förkylningen.

Nästa vecka väntar massor med skoj. Mycket naglar, lite jobb och julklappspyssel. Och sen, sen är det ju faktiskt julafton.

Glada barn idag också!

Nu var det väl min tur.

Det har varit förkylt här hemma, jag har jobbat hela veckan och nu... Nu ligger jag däckad. Det var väl min tur. Huvudvärk, halsont, men framförallt så fryser jag ihjäl. Jag har långkalsonger, jeans, strumpor, raggsockar, t-shirt, tjock tröja och filt på mig. Men fryser fryser fryser. Brr!
Dessutom tyckte Ossian att det var godmorgon vid 05 i morse.

Gnäll, gnäll. Men fy så seg jag är nu! Och inte alls sugen på att vara sjuk.

Det här är ju löjligt.

Vi är snart i mitten på december. Mitt i vintern. Utanför är det mörkt och snö överallt.
I mitt liv betyder det att jag blir deppig, lättirriterad, orkeslös och tappar lusten till allt.

I år händer något annat. Jag är pigg, glad, positiv, hittar på massor med saker och älskar det. Jag trodde nog aldrig att jag skulle få en vinter där jag faktiskt är glad att det är snö ute, att jag skiter fullständigt i att det är mörkt och tänder några ljus istället. Att jag istället för att ligga hemma och dra täcket över huvudet, så hittar jag på saker. Om det så är att träffa vänner, åka pulka med barnen eller göra naglar. Allt för att jag vill, för att jag orkar. För att jag mår bra av det.
Tack 2012. Tack för att jag (för första gången i mitt liv) får uppleva en bra vinter.

Gör det du mår bra av.

Vilken underbart härlig helg!
Efter all skit som varit så har jag lärt mig att fokusera på rätt saker, tänka positivt och göra sånt som man blir glad av.
Vi har åkt pulka, mitt hjärta är så lyckligt när barnen skrattar och har kul. Jag har fixat naglar, jag har träffat en gammal vän och skrattat.
Vi har varit på julmarknad, druckit varm choklad och skrattat. Vi har griljerat julskinka och jag har bara varit glad. Lycklig.
Det låter som om det vore i någon såpa, men helgen har varit fin. En perfekt balans av familjekul och egentid.

Imorgon ska jag jobba. Så glad och ser fram emot det massor! Jag trivdes där på en gång, första dagen jag var där. Och jag hoppas verkligen att jag får jobba mer!

Hej härliga fredag!

Vaknade upp glad idag. Det händer ju typ aldrig eftersom jag har världens sämsta morgonhumör. Men när lille Ossi vaknar klockan sex istället för fem och jag har sovit bra under natten, så kan även jag vara glad.

Idag är barnen hemma och lediga. Ska bli mysigt och jag hoppas vi får en bra dag utan massa bråk.
Planen är att gå ut och leka i snön och åka pulka senare.
Ikväll tänkte jag måla naglar och ligga på soffan. En härlig fredag, med andra ord!

Såhär ser det ut utanför vårt fönster just nu. Vackert!

Skapar.

Skapandet är igång. Så kul att jag skulle kunna sitta där flera timmar.
Men nu ska jag äta lite. Sen ska jag faktiskt ut och köra bil i vintern. Hoppas verkligen att det går bra. Men det ska det nog göra!

Vintern är här.

Det var ca 30 cm nysnö utanför porten idag. Jag gjorde ett snabbt (och smart) drag i att lämna vagnen hemma och packade ner båda barn i pulkan istället. Visserligen höll stackars lilla Ossian på att blåsa bort, men vi kom i alla fall fram. Hade det inte varit för att jag hade ett samtal på dagis idag, så hade jag minsann struntat i att gått dit idag. Men det gick ju bra. Fram kom vi, utan problem faktiskt. Även fast vi alla var röda om kinderna och snöiga överallt.

Snön vräker fortfarande ner utanför fönstret. Och jag kan inte undgå att flina lite åt alla dumma 08or som fortfarande inte förstår att vi får en vinter varje år. Ja, jag är ju själv det, men jag är i alla fall medveten. (Glömmer aldrig den där januarimorgonen när jag bodde i Värmland och mamma skulle köra mig till min praktik. Utanför vår dörr väntade 50 cm nysnö och en stor snövall).
Därför är jag lite extra tacksam för att jag sprang på stan igår. För idag spelas julmusik och jag ska rensa rensa och rensa i klädkammaren och skåp här hemma.

Naglar.

Vi närmar oss jul och nyår. Jag har redan gjort reklam för mig på min facebook sida. Vore himla kul att få göra massor med fina naglar innan det nya året! Hör av er om Ni är sugna.
Men så klippte jag ju av mina egna naglar för en tid sedan. Några hade gått av och då brukar jag klippa ner dem och "börja om" från början. Men det vore ju faktiskt väldigt kul om jag också fick ha fina långa naglar. Så nu funderar jag på om jag ska våga på att göra akrylen på mig själv... Jag är riktigt sugen ska jag erkänna. Mycket på gång och många idéer.

Upptagen tjej.

Så mycket att göra, så lite tid. Jösses alltså. Jag ska vara arbetslös men har saker att göra hela tiden. Förutom barnen, matlagning, handling, städning så är det så mycket annat. Jag har börjat rensa, slänga grejer hemma. Jag har diverse projekt på gång. Jag planerar julklappar och ska ge mig ut och köpa dem. Jag planerar nyår. Jag har körlektioner, jag pluggar teori. Jag söker jobb, skriver ansökningar. Jag läser på, letar inspiration och gör nya naglar.
Det var länge sen jag satt hemma och gjorde ingenting. På dagtid i alla fall. På kvällarna försöker jag ha en stund att bara koppla av. Även fast nagelpysslet ibland hamnar på kvällstid. Men det är ju en stor hobby, någonting som jag brinner för. Och därmed något som jag gärna offrar min egentid för.

Fullt upp alltså. Men livet är härligt. Jag gillar när jag har mycket på gång. Jag dör ju i rastlöshet annars.
Imorgon ska jag tvätta (mounteverest i tvättkorgen), söka jobb och handla julklappar. I snökaoset. Det väntas tydligen ännu mer snö här imorgon. Så ja, jag kanske fortsätter projekten hemma och väntar lite med klapparna. Kanske.

Mysigt.

Ledig fredag. Och jag ser verkligen fram emot en härligt mysig helg. Vi ska baka pepparkakor, plocka fram stjärnorna och sätta i fönstren, titta på skidor, Mira ska åka skridskor och kanske hinner vi med en sväng i pulkabacken också.

Jag har fortfarande huvudvärk, men inte lika extrem som igår. Så jag ska försöka dra fram dammsugaren och ta ett varv. Med två vildar hemma, ho ho. Jag kanske får ett rum gjort i alla fall.

Snö och annat.

Världens lyckligaste lilla 3åring gick till förskolan idag. Det var ju snö ute! Jösses, det var länge sen jag såg henne så himla lycklig. Ögonen glittrade, ett stort stort leende. Sen skuttade hon, gjorde snöboll, snöängel och kastade sig i snön. Vilken otroligt härlig syn. Att lite vitt puder kan göra en liten tjej så glad och lycklig att hon studsar fram.

Jag är glad för snön, jag med. Däremot blev jag ju snabbt påmind om hur kul det (inte) är att köra barnvagn i snön. Heh, snart får nog Ossi också gå.
Dessutom vaknade jag upp med fruktansvärd huvudvärk idag. Känner mig stel och lite slö. Och så ska jag ut och övningsköra i halkan. Det blir spännande!

En helg och nu väntar vardag.

Ledigt. Barnmys. Skratt. Bus. God mat. Bortbjudna. Skidor på tvn. Vin. Spel. Dans. Soffmys.
För att sammanfatta helgen.

Imorgon väntar jobb för mig. Har jag sagt det? Jag har fått en timvikare tjänst och jag ser verkligen fram emot att få jobba de allra första timmarna där imorgon! Lite extra då och då, men det är bättre än ingenting.

Skiter i allt.

För ikväll ska jag råda bot på tröttheten med en flaska vin och dans. Blir nog bra.

Dör tröttdöden.

Jag är trött hela tiden. Jag sover som en klubbad säl, men vaknar flera gånger. Av Ossian, av drömmar eller ibland av Mira.
Jag så trött att jag knappt kan öppna ögonen när det är morgon.
Sen kommer dagen och jag gäspar mig igenom den. Lagom till tre tiden, när jag ska hämta barnen, är jag så trött att jag kan somna sittande.
Dagen går som i en dimma och jag slocknar runt 22.

Varför är jag så trött?! Är det mörkret? Tristess?
Förbannat irriterande i alla fall. Jag vill ju bara sova hela tiden.

Tillbaka där allting började.

Idag åkte jag tåg till min hemort. Det har jag inte gjort på hundra år. Åtminstone inte på tio år. Det var en märklig och väldigt mäktig känsla. Plötsligt kände jag mig som 15 år igen. Alla känslor rusade över mig och jag kände mig trygg, tillfreds och varm inombords där jag gick på mina gamla gator.
Jag trivdes där. Och trivs där fortfarande. Och kanske att en del av mig vill tillbaka dit. Inte tillbaka till tonåren, men tillbaka till min trygghet. Till gatorna jag gick på, till skogarna jag lekte i. Till min lilla fina hemort.
Det växte någonting i mig idag. Jag har länge velat lämna det här ghettot där människorna skjuter ner varandra på gatorna i tid och otid. Men trodde aldrig att jag skulle längta tillbaka dit. Det gör jag nu. För en del av mig skulle så gärna vilja ge det till mina barn.
Plötsligt kändes allting så självklart. Det är ju där jag hör hemma.

Drömmar.

Är inne i en period där jag drömmer väldigt mycket. Jag är en sån som i perioder kommer ihåg precis allt jag drömt.
I natt var det intensivt, ifall från styckmord, nagelfix, vänner och gamla sår som revs upp. Ja, men ni hör ju. Känner mig helt slut.

Idag väntar roliga saker. Därför måste jag sätta fart nu, för jag ska iväg direkt efter att jag lämnat barnen.

För i min värld är ingen perfekt.

Människor som måste hävda sig. Som måste skryta om hur bra de har det. Hur livet är så vackert, så underbart, så fantastiskt. Hur deras vänner är de bästa man kan ha, hur de bara fokuserar på det som är positivt, hur de älskar att vara singlar eller hur de älskar att vara sambos. Hur fantastiska barn de har, hur mycket de älskar sitt jobb och hur otroligt rolig fest de varit på.

Klart att man ska se positivt, vara nöjd och glad med livet. Men på riktigt, i vems liv är allting perfekt? Där man inte längtar efter någonting annat. Där man aldrig har ett problem. Där man aldrig ligger sömnlös för huvudet består av bara kaos. Där man vissa dagar bara vill dra täcket över huvudet.
Jag tror inte på det. Och jag förstår inte varför man inte kan säga det, som om det vore en tabu, en skam att må lite dåligt. Att ha lite ont i hjärtat. Eller att bekymra sig lite.
Hey, vi är väl bara människor. Och i min värld är ingen perfekt.

Vila och massa annat.

Så trött idag att jag knappt orkade upp med barnen i morse. Det händer typ aldrig att jag somnar om när hela sängen är full med ungar. Det gjorde jag idag.
Så nu har jag gjort det enda rätta, bäddat ner mig i soffan och drar ut lite på allt det där som måste göras.

Gäller att piggna till för sen måste jag springa på stan och göra viktiga saker.

Trassel.

Jobb, pengar och körkort i en salig röra. Ångestladdad blandning. Hatar det. Fullkomligt hatar att pengar kan ha så stor inverkan och påverkan på en.
Jag vill bara vara fri. Fri från den här tyngden på axlarna. Känner mig värdelös, dålig och hey - jag duger inte till någonting. En dålig dag idag, med andra ord. Väljer därför att söka jobb hemifrån idag, så tar jag världen med storm någon dag när självförtroendet inte ligger i botten.

Tills dess kan ni lyssna på den här låten. Fantastiskt.

En helg som flög förbi.

Fredagen var toppen! Helt galet kul. Jag älskar att jag trivs så himla bra med gänget, att jag är så bekväm och bara bjuder på mig själv.
Igår var jag dödsbakis. Mindre kul. Men åt i alla fall den obligatoriska bakis thai maten hos bästa L.

Idag är det segt. Just nu snövit på tvn och nerbäddad i soffan. Senare blir vi bjudna på mat, härligt!

Fredag.

Laddar upp inför kvällens festligheter. Taggad och ser fram emot kvällen! Känner att jag behöver det efter den senaste tiden. Bara få skratta och ha kul en kväll.
Den lilla svarta hänger framme och väntar på kvällen. Jag ska faktiskt hoppa i duschen redan nu och raka benen. Och gud vad trist det är. Raka benen alltså! Funderar på att göra en lady dahmer och helt enkelt skita i det.
Fast när jag tänker efter... Nja.

Tokiga barn.

Bild från mars 2012.

När Ossian var liten (mindre) var jag nästan övertygad om att han skulle bli lugnare än storasyrran. Så fel jag hade. Den här lille mannen är mer vild än tam. Han lärde sig gå, sen lärde han sig springa. Och sedan dess så springer han bara. Överallt, hela tiden. Han springer tills det tar stopp. Eller tills han trillar. Vilket han gör nästan jämt. Balansen är inte den bästa, dessutom har han inte lärt sig att ta emot sig. Varje dag (jag skojar inte) så trillar han och slår i munnen eller näsan. Att han har fläskläpp eller att det blöder från hans mun är mer vardag än ovanligt numera.
För någon vecka sedan så drog vi fram en madrass och la precis under soffan. Där låg Mira bland alla kuddar och tittade på film. Då passade han på. Klättrade upp i soffan, sedan sprang han (bokstavligen!) rakt ut och ner på madrassen. Kiknade av skratt och gjorde samma sak igen.

Igår tittade vi på Rampfeber, ett barnprogram där de får göra allt möjligt inför publik (typ dansa, trixa osv). Där var det några som jonglerade, dansade och stod på händer. Mira stod framför tvn och försökte härma. Jag skrattade lite och tänkte "bara hon inte försöker göra frivolter sen".
Och sen, ja plötsligt så stod ungen på händer. Inte med huvudet i golvet, men benen upp i luften även om de inte sträckta. Självklart slutade det med att hon slog över och landade på rygg. Lite chokad, men lika glad ändå.
Sen stod hon på händer hela kvällen. Fast med lite hjälp. Hon ställde sig på händer, sparkade upp benen och jag tog emot. Om och om igen. Hon är en riktig liten cirkusapa.
Får kanske satsa på gymnastik? Hon älskar ju att hjula, göra kullerbyttor och nu även stå på händer.

Tokiga barn!

I en positiv värld.

Tänk att livet kan kännas så mycket lättare bara man tänker i rätt banor. Jag är ibland urusel på det. När vintern och mörkret drabbar mig, så brukar jag bara se nattsvart. För ärligt talat, vem blir lycklig av mörkret? Och ärligt talat, jag ser alltid svart eller vitt. Det finns inget mittemellan.
Men jag lär mig. Och efter all skit som varit så vägrar jag att ha en till sån vinter. Den här vintern ska bli bra, det har jag bestämt mig för.
Jag har så fina, fantastiska människor omkring mig som omringar mig med glädje, fina ord, skratt eller bara finns till. Jag har två alldeles underbara små barn. För varje dag som går så älskar jag dem ännu lite mer, fast det borde vara omöjligt.
Jag ser positivt på framtiden, jag kommer att ha ett jobb snart, allt kommer bli bra. Jag ska ta det där förbaskade körkortet, jag kommer att klara det.
Jag ser mig i spegeln och gillar det jag ser. Jag är bra. Allt kommer att bli bra. Och tills dess så tänker jag bara kämpa vidare, fokusera på det positiva, på allt som är fint, på allt jag har att se fram emot. På att livet inte är så illa trots allt.

Så idag fokuserar jag på jobbsök, fredagens festligheter och att planerna inför nyår kan bli mycket spännande och roliga.

Naglar.

Innan magsjukan kom och hälsade på så hann jag göra bästa L's naglar. Hon var ju först ut och det blev inte helt lyckat. Denna gång hade jag hunnit öva mer och därmed blev det ett bättre resultat. Bästa hittills faktiskt. Det betyder alltså att det blir bättre och bättre! Och så galet kul det är.

Nagelförlängning med tippar och akryl. Så kallad permanent fransk manikyr. Med andra ord så är det inget nagellack utan bara akryl!

Tacksam.

Som Ni kanske vet så är ju Ossian killen som aldrig sover en hel natt. Det har kanske hänt 2-3 gånger i hans liv. Vad det beror på? Inte en aning. Men oftast vaknar han en gång på natten i alla fall. Och sedan är det gärna morgon runt 6-rycket. Om inte tidigare.
Och ungefär nu så börjar detta tära otroligt mycket på mig. Att aldrig få sova en hel natt. Man blir liksom bäng i huvudet till slut.

Men inatt. Vi var borta på kvällen och kom hem senare än vanligt. Ossian somnade runt åtta (brukar lägga sig 19). Jag var riktigt seg och kröp i säng runt 22.30. Sen sov vi. Sov sov sov. Jag vaknade runt fem och blev förvånad över att han fortfarande sov. Somnade om och sedan vaknade jag 7.30 (!!) av att Ossi stod i sängen och ropade mamma.
Tack älskade gullunge. Som jag behövde den sömnen. Idag känner jag mig därför superpigg och rastlös. Passande på en söndag liksom.

Fredag.

Vi är såklart lediga idag. Och eftersom den här helgen skulle ha inneburit jobb, så är jag lite extra tacksam till de tre dagar ledigt vi har nu.
Ja, innan det är dagis och stenhårt jobbsök.

Just nu sover den minsta medan jag och Mira sitter i köket och målar.
Och apropå måla så ska jag nog måla naglar ikväll. Om jag orkar dvs. Ossian har vaknat rysligt tidigt de senaste dagarna och jag har sovit lite dåligt. Så jag ser faktiskt fram emot att få ligga på soffan en stund också.

Ett tips.

En av mina allra bästa vänner har, liksom jag, ett brinnande intresse. Fast hans intresse är långt ifrån naglar och nagellack. Han är också, liksom jag, nybörjare på hobbynivå. Men ändå riktigt duktig på det han gör.
Så kolla in hans hemsida; thomasmanssonfoto.com

En ovanlig torsdag.

Vi fick börja den här veckan med lite sjukstuga, så idag är första dagen som barnen är på dagis. Och imorgon är de lediga igen.
Men nåja. Jag är tillbaka framför datorn, jobbsök och skriver ansökningar. Ovant, trots att det inte alls var länge sen. Men det här med att lämna på dagis, gå hem och sedan gå och hämta igen. Det har jag typ glömt bort hur man gör? Ja, jag kommer väl in i det också.
Idag gäller det bara att vara så effektiv som jag bara kan. Några få timmar på mig att få så mycket som möjligt gjort. Men jag känner mig positiv, stark och glad. Det fanns ju en mening med detta också, så nu hoppas jag innerligt att jag kommer hitta någonting som passar mig. På riktigt.

Utan att gå in på detaljer.

Imorgon är det nya tag som gäller. Barnen går tillbaka till sina tider, jag återupptar jobbsökandet.
Men, det känns bra! Det känns faktiskt helt okej och det var helt enkelt inte meningen att jag skulle bli kvar där. Även om jag verkligen gillade det till en början. Men det funkade inte och nu är det nya tag.

Men jag är inte ledsen över det. Jag känner mig faktiskt glad, positiv och är redo för nya utmaningar! Håll bara tummarna för att jag inte behöver gå hemma så länge. Det orkar jag inte.

Vad jag skulle behöva nu.

Klä upp mig, kleta på eyeliner, dricka vin, dansa och skratta med fina människor. Glömma bort vardagen, få vara bara Sofie, få somna på kvällen med ett leende och vara nöjd.

Det har varit en tung helg. Och jag önskar mig inget annat än lite glädje nu.

All kärlek i ett litet rum.

"Mamma, kan du klappa på mig?"
Så kryper jag ner i den lilla vita sängen bredvid min stora lilla tjej. Ansikte mot ansikte, vi blundar och jag klappar henne på ryggen. Hon tar sin lilla hand och försiktigt stryker bort mitt hår ifrån ansiktet. Sen klappar hon lite på min arm innan hon kryper ihop som en liten boll och somnar.
Jag ligger kvar bredvid, tittar på denna vackra lilla människa. Hon är min. Jag är mamma till den här fantastiska lilla tjejen. Kommer jag någonsin förstå det?
Men det finns ingenstans, ingenstans i hela världen som jag hellre vill vara på än just där, just då. Och det är just där, i den lilla sängen, bredvid flickan i mitt liv som mitt hjärta exploderar av kärlek.

Men vad i!

I tisdagskväll på jobbet började jag hosta. Igår hostade jag lite.
Idag vaknar jag upp med ont i halsen, snorig och huvudvärk. Känner mig slö och seg i kroppen, och tidigt i morse hade jag en lite förhöjd temp. Men jag vågar inte titta igen, alla värktabletter är slut hemma. Dessutom är det rysligt opassande att vara sjuk lagom till helgen. Och lagom till jobb. Och igen. Var ju nyss hängig.

Får försöka vila och ta det lite lugnt idag. Så gott det går med två små hemma.

Ledigt.

Lediga idag, jag och mina små. Det är verkligen underbart med lediga dagar när man jobbar.
Nu förstår jag varför jag satt hemma och hade tråkigt en tid, det var ju bara för att ladda upp. Min kalender är fullbokad! Det är jobb, körlektioner, nagelfix, massage, övningsköra med vän, träffa vänner, kalas och däremellan hänga med älskade barnen och sköta om ett hem. Det är ett väldigt pussel, men det går.

Körningen är ju dessutom otroligt kul! Det är fortfarande så ofattbart att jag ganska snart (åtminstone i början på nästa år) kommer ha körkort och kunna åka vart jag, vill när jag vill. Ofattbart. Men otroligt kul.
Teorin verkar i alla fall sitta ganska bra. Bra. Nu ska jag bara lära mig typ allt annat.

Mysmorgon.

Idag lyxade vi till det. Jag jobbar kväll igen så vi hade lite tid på morgonen. Mira satt i soffan och tittade på film medan jag plockade fram saker och flängde runt. När det var frukostdags ville hon absolut se på filmen. Så, okej då. Det blev frukost framför tvn idag. Ibland får man tumma lite på reglerna.

Efter ikväll väntar två lediga dagar igen, riktigt skönt! Då ska jag pussa och gosa med mina små hela tiden.

Overallväder.

Jag brukar vara en av de sista föräldrarna på förskolan som drar på overallen på mina barn. Jag tycker att det innebär vinter, kallt och snö. Och vill helst dra på det så länge det går. Men självklart, utan att mina barn ska riskera att frysa ihjäl.

Men idag gav jag med mig. Det är ju fasen svinkallt ute! När jag kom till dagis var jag inte alls först med vinterkläderna, nästan sist igen faktiskt.
Men det gör ingenting. Mira har den snyggaste overallen igår! Så himla fin i färgerna. En riktig liten smällkaramell som kommer lysa upp vintermörkret. Jag är inte rädd för att klä mina barn i färger, tvärtom. Och jag fullkomligt älskar den!

Helg.

Finaste fredagen hade jag igår.
Jag jobbade dag och slutade vid två. Då åkte jag direkt i solskenet och hämtade mina älskade små. Därefter blev det god middag tillsammans innan jag hoppade i duschen och begav mig till fina L. Där blev det singstar (hej gamla minnen) och vin.

Idag är en seg dag. Jag somnade runt halv fyra i morse efter att varit vaken i 22 timmar.
Ikväll blir det soffmys. Tänker mig tända ljus, massa godis och en filt. Härligt!

Härliga dag.

Så var äntligen den lediga torsdagen här. Känner otroligt mycket glädje idag. Solen lyser ute och jag får en hel dag med mina älskade små. Ovärderligt.

Vad man uppskattar att vara hemma när man har ett jobb. Plötsligt är de vardagliga bråken inte så jobbiga längre, det blir roligt att städa och plocka och man blir nästan lite stolt när tvättkorgen är tom.
Dessutom ska jag ikväll äntligen få öppna det där paketet på riktigt och försöka lära mig göra nagelförlängningar. Kul!

Den här dagen är bara så bra. Dessutom väntar en bra fredag (jobbar dag och slutar 14) och därefter LEDIG HELG.

Äntligen onsdag.

Den här natten har varit allt annat än bra. Men jag hade otrolig tur när Ossian somnade om bredvid mig strax efter sex. Det händer aldrig. I ärlighetens namn har det nog aldrig hänt. Vad jag kan minnas i alla fall.

Sen fick vi springa iväg till dagis. Någonstans bak i huvudet så mindes jag att Miras avdelning brukar gå till skogen på onsdagar. Ringde dit, och mycket riktigt så stämde det. Tur! För annars hade vi kommit när ingen var där.

Jag gick hem, bäddade ner mig på soffan och nu ska jag vila och se på film. Klockan två väntar sista jobbkvällen. Kan inte beskriva hur skönt!

Och dagarna går...

Har lämnat barnen på dagis, är hemma en snabbis innan jag ska iväg igen. En del saker på gång innan jag ska jobba ännu en kväll. Fjärde jobbkvällen i rad och imorgon väntar samma sak. Jag börjar längta efter att få pussa mina barn godnatt och ligga på min soffa en kväll. Men snart så, snart där.

I övrigt börjar min kropp säga ifrån. Sömnbrist. Mår illa, tappar matlusten och är konstant trött. (Nej, inte gravid!) Jag är visserligen van vid avbruten sömn och tidiga mornar, men jag är inte van att kombinera det med sena kvällar och åtta timmars jobb. Hoppas att jag snart hittar en bra balans.

Söndagkväll.

På väg hem ifrån jobbet. Helgen har inneburit jobb jobb och jobb. Inte hunnit mycket mer än så. Men nu är jobbhelgen över och nästa helg väntar ledigt. Vad härligt!

Nu längtar jag hem till det stora duntäcket. Imorgon är det ny vecka igen!

Paket.

Roligaste paketet jag hämtade igår. Min present till mig själv. Precis vad jag önskat mig!
Så nu är det lite surt att jag jobbar kväll fem dagar i rad. Det är ju på kvällarna som jag har tid att sitta och pilla i lugn och ro.

Men. Den som väntar på nått gott...

Fredag.

Jag är fortfarande ganska sänkt. Men så är det ju morgon fortfarande, jag brukar vakna till runt 10 tiden.
Ledig idag i alla fall och barnen är hemma. Mysigt!

Igårkväll proppade jag i mig alvedon, gav mig ut i mörkret och övningskörde. Galet kul det är! Och så blir jag lite stolt över mig själv att jag klarar av något jag aldrig trodde jag skulle göra.
När jag kom hem hade en liten tjej bäddat ner sig själv och somnat. Hur söt kan man vara?

Om fixeringen.

Vid 11 blev jag väckt, masade mig upp och fick faktiskt i mig lite lunch. Eller frukost snarare. Därefter tyckte jag väl att det var dags att lämna sängen tills ikväll. Man känner sig bara sjukare om man ligger hela dagen. Dessutom måste jag ju hämta barnen vid halv tre.

Så istället placerade jag rumpan vid datorn. Jag försökt samla på mig ytterligare information om hur man gör nagelförlängningar. Känns lägligt att faktiskt veta hur man ska göra, när det snart landar ett stort paket här. Det ser och verkar ändå "ganska" enkelt. Men jag tar inte ut någon seger i förskott. Jag förväntar mig inget annat än att jag kommer sitta och svära på kvällarna innan jag får ett resultat som jag kan vara nöjd med. Kul ska det bli i alla fall. Galet kul!
Och därför är det lite trist att jag jobbar kväll fem dagar i rad med start i helgen. Men jag ska nog hitta lite tid ändå.

Fan.

Knappt två veckor på jobbet och nu ligger jag nerbäddad. Huvudet värker något enormt mycket, halsen känns skit och så som vanligt mina bihålor som tar all stryk. Suck suck suck.
Jag är känslig mot nya baciller, helt klart. Och jag har inte alls lust att ligga här och tycka synd om mig själv. Jag vill jobba!

Nåja. Det är väl bara att lyda kroppen. Idag blir det vila. Imorgon också, för då är jag ledig igen. Sen får jag vara frisk till helgen - för då måste jag jobba!

Tankspridd.

För första gången på länge så känner jag mig faktiskt lite nere ikväll. Inget farligt, men jag är ju expert på att grubbla ihjäl mig och ibland blir det bara lite mycket. Ska krypa ner under duntäcket tidigt ikväll och hoppas på en okej natt. Men framför allt, att det känns mycket bättre imorgon.

När jag la Mira ikväll fick jag ligga där och titta på henne och bara mysa. Det händer aldrig, men idag bad hon mig att ligga kvar. Jag låg där, lyssnade på hennes andetag, strök henne över ryggen och hon somnade. Jag låg kvar. Bara njöt. Så mycket jag älskar den lilla tjejen.

Ledigt.

Vi är lediga idag. Passar alldeles utmärkt. Jobbade till 22 igårkväll och det slutade inte helt bra, så jag behöver verkligen den här dagen.

Däremot är jag galet rastlös nu efter att bara ha slappat hela förmiddagen. Kanske ska masa oss ut på en promenad i alla fall? Jag behöver nya skor då jag gått med trasiga i några veckor nu.

Mina små är dock ganska bra på att roa mig. Som när Mira drar på sig lillebrors gamla overall (i storlek 74!) och säger glatt "den passar på mig".
Haha. Älskade goa ungar.

Livet.

Först - GRATTIS till min äldsta storasyster som idag fyller år! Så oerhört tacksam för att jag har dig. Hoppas att Du får en superfin dag!


Livet. Tänk att det skulle bli något vettigt av mitt liv också. Tänk att jag skulle hitta ett arbete där jag faktiskt trivs. Där jag kan tänka mig att stanna länge. Tänk att det där körkortet faktiskt är inom räckhåll. Tänk att jag skulle bli glad och lycklig igen. Tänk att jag skulle gå runt med ett leende och rak rygg. Tänk att jag kunde hitta tillbaka till mig själv. Tänk att jag faktiskt skulle sluta tänka på det där, lämna det bakom mig.
Tänk att livet kunde bli såhär fint, igen. Att jag får åka hem ifrån jobbet och hämta mina älskade små. Och bara känna lycka. Det är såhär livet ska vara.

Hej!

Upptäckte att jag inte bloggat sedan i fredags. (Som om det skulle vara jättelänge). Men livet springer liksom ifrån mig.

Jag har ett jobb. Har fortfarande inte förstått det. Ändå har jag redan kommit in i rutiner, både där och hemma. Vilket är väldigt skönt!

I helgen fixades naglar iallafall. Tack bästa L för att jag får experimentera med dina! (Väldigt snart kommer jag även kunna göra förlängningar, woho!)
Och så fixade jag mina egna också. Bilden är lite konstig, men de är iallafall ljuslila och mörklila.

Om en skild värld.

Ibland drömmer jag mig bort. Drömmer mig tillbaka.
Till de där stunderna då jag upplevde något helt annat, när mitt liv sattes på paus och jag klev in i något annat. Men jag trivdes där. Och jag behövde det mer än någonsin. Pausen ifrån kaoset, pausen ifrån verkligheten.
Där jag fick, bara för en stund, vara bara jag, skratta och må bra. Ibland saknar jag lite. Men tiden var inte rätt.
Men jag är evigt tacksam, det är jag. Och mitt hjärta så mycket finare, inte lika trasigt på grund av det. Ibland behöver man bara en frizon.

Hej fredag!

Ledig idag. Så jag och barnen får ha vårt vanliga fredagsmys! Dock började den alldeles för tidigt efter en dålig natt. Puh. (Längtar efter den där filmstunden mitt på dagen).

Det är fredag, ledig och ikväll blir det nagelfix. Det gör liksom ingenting att jag ska jobba hela helgen.
Hoppas att ni får en fin fredag och helg!

Bild på förra veckans naglar. Vad ska jag hitta på ikväll?

Det är min tur nu.

Sitter hemma själv. Barnen är på dagis. Jag jobbar kväll. Första kvällen, så det ska bli spännande att se hur det går, lära mig rutinerna även på kvällen osv. Jag kommer förmodligen vara dödstrött. Så därför tänkte jag bädda ner mig på soffan och se en film strax.
Först ska jag bara ringa ett viktigt samtal. Nervöst samtal. SKIT nervöst samtal faktiskt. Men det kommer gå bra!

Är bara så himla glad nu. Allting flyter äntligen på. Det ser ut som att livet kommer bli ganska fint i slutändan. Ja, det är faktiskt fint redan nu. Men det känns som att det var min tur nu, efter all skit som varit. Min tur att vara glad. Min tur att få just lite tur i livet.

Om jobbet.

Som Ni vet sen innan så kommer jag inte att skriva vad jag jobbar med eller vart.

För det första - jag är helt obeskrivligt glad som har fått ett jobb! Som passar mig bra, både som person och tidsmässigt. För det är mycket som ska funka när man har barn, och de kommer inte att behöva gå mer än 6-7 timmar på förskolan och max fyra dagar i veckan. Dessutom är det en provanställning som är nästintill heltid. Vad mer kan man begära?

Det här är något helt nytt för mig. Något som jag aldrig har gjort tidigare. Bara en sådan enkel sak som att jag ska arbeta i mina privata kläder. Det har liksom aldrig hänt. Eller att det är ett arbete som faktiskt betyder något. Där det inte är samma sak varje dag.
Jobbet kräver dessutom att jag tar körkort så (hör och häpna) - i början på 2013 så måste det vara klart.

Ledig tisdag!

Jag är ledig idag och har därmed mina älskade små hemma. Mysigt!
Jag är konstigt nog tröttare idag än vad jag var igår, så vi tar det lugnt. Leker och myser. Och njuter av att bara vara vi.
Livet är väldigt vackert nu. Och det känns lite som att det var min tur nu.

Lever Ni?

Hade kanske väntat mig liiiite större reaktion på det där med att jag fått jobb. Kanske att någon bemödade sig med att trycka på gilla-knappen i alla fall.
Kanske var det för mycket begärt. Men lite trist känns det att skriva för en tom läktare.

Oh happy day.

Den här dagen, den här lördagen i oktober är den bästa dagen någonsin.

Solen skiner, det är så himla vackert ute. Jag fick nyss ett samtal som kommer förändra hela mitt liv. På måndag börjar jag jobba! Förstår ni? Jobba! Minns jag ens hur man gör?
I eftermiddag ska jag till Stockholm och gå på bio och äta middag med världens bästa Vickan.
Senare ska jag möta bästa L och dricka vin och fira.

Äntligen! Äntligen var det min tur. LYCKORUS!

Fredag.

Det här kan, mina vänner, vara min och barnens sista lediga fredag. Om ni håller tummarna riktigt hårt för mig!
Därför passar jag på att njuta lite extra mycket. Vi leker, busar, kramas och skrattar. Alla är glada idag! En helt perfekt fredag.

Ikväll väntar, i vanlig ordning, nagel fix. Shit vad tycker det är kul! Snart kanske jag kan sätta igång och utöka sortimentet lite.
Trevlig fredag på er!

Hej torsdag!

Allt visade sig vara bra med lille Ossian. Han har ett blåmärke på insidan läppen, en rejäl fläskläpp (som sitter i även idag) och ett sår i munnen. Tänderna och näsan verkar ha klarat sig fint. Och idag verkade han gladare.
Jag är också glad. Men förbannat trött. Ossian vaknade tre-fyra gånger i natt, Mira kom upp och hade kissat i sängen... Och sen tyckte den lille att det var morgon redan 5.45. Gäsp! Jag längtar ihjäl mig efter att få sova en hel natt. Kanske snart? Hoppas.
Så pga tröttheten och det pissiga vädret gick jag raka vägen hem (efter att lämnat barnen) och bäddade ner mig på soffan med varm O'boy och såg en film. Bara för att jag kan. Nu är jag mitt uppe i städningen men har tagit en paus för att äta lite. Och surfa.

Om förändringarnas tid.

Ett år har passerat. Ett år. Jag kan inte förstå det. Det känns ju som att det var igår hela världen rasade under mina fötter.
Men mycket har hänt sedan dess. Jag har förändrats massor, jag känner det själv. Och det är väl inte konstigt egentligen. Herregud, jag har nog aldrig varit med om så mycket skit på en och samma gång. Klart att man lär sig av det. Väldigt mycket faktiskt. Inget ont som inte för något gott med sig, heter det ju. Och det ska jag erkänna, jag är en mycket bättre människa idag.

Jag är mycket gladare, positivare. Jag har mycket mer energi, jag känner mycket mer lycka. Jag uppskattar allt fint jag har, jag tar vara på dagen. Jag grubblar inte lika mycket, jag irriterar mig inte på småsaker. Jag är mycket starkare, jag låter ingen trampa på mig. Jag säger ifrån, säger vad jag tycker, säger vad jag känner. Jag går med rak rygg och är stolt över mig själv. Jag inser att jag är värd så mycket mer.
Jag trivs, med livet och med mig själv. Jag ser mig i spegeln varje dag och säger till mig själv att jag är bra, jag duger som jag är. (För dig kommer jag aldrig bli bra nog, men det bryr jag mig inte om).

Älskade liten.

Vi startade den här morgonen med blod och tårar. Ossian ramlade in i vardagsrumsbordet och slog upp ett jack i munnen. Blod överallt, såklart. Hatar när det blöder i munnen.
Men han blev inte riktigt sig själv efter det. Ledsen ledsen och ledsen hela morgonen. Och nu ringde de precis ifrån förskolan och sa att han varit ledsen hela förmiddagen även där. Han hade inte ätit något heller. Han skulle i alla fall få sova, så får jag kanske hämta honom sen. Men lilla älsklingen, har han så ont? Vad jag kunde känns så verkade tänderna har klarat sig ändå. Men vart vänder jag mig om han fortfarande är ledsen i eftermiddag? Vart går jag så de kan kolla i munnen? Eller näsan. För jag misstänker att han slog i näsan också.

Min dröm.

Det är ju ingen nyhet för er att min dröm är att få jobba med naglar. Hur ytligt det än låter.
Jag sitter varje kväll (utan att överdriva) och drömmer mig bort. Tittar på vackra naglar, läser på om hur man bygger egna, kollar utbildningar osv. Det har hela tiden känts omöjligt. En dröm bara.
Men jag börjar mer och mer tro att jag kan göra den här drömmen verklig. Jag kan nog bannemej få jobba med det här i framtiden.
Jag börjar planera, sätta upp mål. För att jag ska kunna ha det som ett jobb så måste jag utbilda mig, utbildningen kostar pengar. Pengar får jag genom att jobba (med något annat först då). Men det är inte en oändlig summa pengar, utan faktiskt rimligt. Och jag börjar faktiskt ge mig fan på att jag faktiskt en vacker dag kommer att få jobba med det jag så gärna vill. Även om det kanske bara blir ett deltids jobb, vid sidan av något annat, så är jag väldigt nöjd med det.

Pengar. Sen så. Tänk vad pengar ska betyda mycket hela tiden.

Snurrigt.

Åh, vilket virrvarr i huvudet nu. Så mycket tankar hit och dit. Frustrerande faktiskt. Det var länge sen jag behövde tänka såhär mycket. Men det ska nog bli bra i slut ändan i alla fall! Nummer ett är att öka takten med körkort och hålla tummarna för att jag helt enkelt är en naturbegåvning som kommer greja detta superbra.
Mycket att tänka på nu. Och det här är en lång dag. Ikväll väntar barnvakt och jag ska på föräldramöte på förskolan. Sen hoppas jag på att bara självdö på soffan senare. Riktigt dålig sömn, fullt upp och nu en hjärna som arbetar på högvarv. Jag lär vara helt slut.

Tisdag.

Idag har jag en fullt schema. Mycket som ska hinnas med på de timmar som barnen är på dagis. Idag är jag dessutom väldigt glad, så det ska nog gå bra detta!
Kikar bara in för att säga hej, vet inte om jag hinner skriva mer idag.

Trevlig tisdag på er!

Oktober och naglar.

Hej oktober och hej kylan.
Jag fryser, fryser och fryser idag. Jag har till och med dragit på mig fårskinnstofflorna för mina stackars tår är så kalla. Detta får mig såklart att tänka på den kalla vintern. Ja, det är ju ingen nyhet att det är kallt på vintern. Och inte heller är det någon nyhet att temperaturen i den här förbaskade lägenheten brukar uppnå knappa 19 grader på vinterhalvåret. Men det får mig ändå att frysa lite mer.

Jag sitter och drömmer lite. Naglar såklart. Jag har hela tiden tänkt att jag ska prova på att bygga naglar en vacker dag. Med eller utan utbildning. Jag vill verkligen testa! Men jag har ju inga pengar (arbetslös liksom) och tänkt att jag får nog vänta... Men nu slog det mig, kanske jag kan tjäna en liten slant på det ändå? Jag kan ju ta en löjlig summa för de stackarna som vågar komma till mig. Och kanske att jag kan få liten extra peng nu när jag ändå är pank. Kanske? Är det någon där ute som skulle våga sig på att vara försökskanin?

När glädjen bor i mig.

Lördagkväll. Jag är sent ute, stressad. Springer mellan badrummet, klädkammaren och köksbordet. Sminkar mig, letar kläder och äter lite mat samtidigt.
Syster ringer och säger att de plockar upp mig om bara en liten stund. Slänger på mig något snyggt bara, inte tid att byta om nu. Kastar i mig sista tuggan av maten, packar ner cidern i en påse och river ihop lite smycken i handväskan. På mig bootsen och ut i regnet.
En stund senare kliver jag och andra syrran in på tjejfesten. Tipspromenad, en äcklig shot, dans, skratt, tuttar och prat om både ålder och kärlek.
Midnatt och vi åker taxi. Möter upp mina allra finaste L & S. Dansar in på krogen, in på dansgolvet. Fina fina människor. Snurrigt, dimmigt. Skrattigt. En till shot. Några fylle sms.
På väg hem och tränger oss igenom stängslet (två gånger) för att gena hem. Snubblar över rötter och skrattar. Arm i arm går vi ute i natten.
Och där och då, då är jag bara lycklig. Då är jag så glad för allt jag har. En rolig lördagkväll. Sen har jag samlat ork för en ännu en ny vecka.

Lördag.

Befinner mig i någon slags dvala just nu. Inte helt vaken alltså.
Vet inte om det beror på att jag har en veckas riktig dålig sömn bakom mig och bara längtar ihjäl mig efter att få sova en natt. Eller varför inte sovmorgon. Eller om det beror på att jag knappt ätit något annat än frukost idag.

Försöker ladda upp iallafall inför lite festligheter ikväll. Hade planer på att platta håret för omväxlingsskull. Men alltså, regn. Och plattat hår. Två saker som inte hör ihop när man har galet självlockigt.
Så kanske stod jag i en halv timme och försökte göra denna fläta helt i onödan.